Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hans bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS BIBEL.
143
stund, nu kan min man ha pratat tillräckligt
med slarf med er.
— Hvarför sade du så där till henne,
frågade hon, då hon en stund senare kom ut igen
och satte sig till sin sömnad. Det veta ju alla,
att mor Borg är en präktig gumma, och jag
tyckte verkligen det var vackert af henne att icke
säga ett ord om den, som gjort henne skada.
— Åja, jag vet, att du alltid har gynnat
den där gumman, svarade majoren vresigt, men
jag måtte väl veta, hurudan hon var, jag, i sin
undgom. Inte en bit bättre hon än de andra,
lika lättfärdig —
— Men det är ju länge sedan, och jag har
hört sägas, att hon alltid djupt ångrade sitt
felsteg.
•— Ja, det förstås, att hvar och en gör, när
följderna infinna sig. Men i alla fall så har då
inte hon någonting att göra sig helig med
framför andra människor, fast hon väl kunnat vara
en prydnad bland dem där borta vid Haga.
—• Nu är du allt litet stygg, käre
Strömdal, svarade frun lugnt. Icke s"kall det väl
räknas gumman till nackdel nu hvad hon gjorde
för mer än trettio år sedan. Hon var ej af den
sortens folk på den tiden, som hon är nu.
— Hvad går det åt dig, som håller så långa
tal i värmen, sade majoren spetsigt. Om jag
inte visste, att du alltid haft förkärlek för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
