Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hans bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS BIBEL.
157
granne, huru skarpt än både han och åtskilliga
andra forskade därefter, men han var icke nöjd
med honom ändå. Direktören var tyst och
oåtkomlig, ja, han föreföll något sträf emellanåt,
och man kunde ej komma honom nära.
— Han är bestämdt högmodig, det slår
aldrig fel, menade majoren.
— Å, kära Strömdal, hvarför skulle han
vara det, invände hustrun; han har väl
ingenting att vara högmodig öfver.
— Ja, på det sättet skulle väl egentligen
ingen lida af den sjukan, svarade majoren, ty
alltid kan man väl hitta på någon, som har mer
eller är mer än man själf. Men att de där som
bruka hålla till vid Haga äro högmodiga, det
måtte vi väl veta långt före detta. Det är ju
en känd sak, att de se ner på oss stackars
oomvända syndare och mena sig stå så obegripligt
mycket högre. Nej, det slår aldrig fel, att icke
han är högmodig.
Majoren tycktes emellertid vackla i denna
sin öfvertygelse, då han några dagar senare
träffade direktören, som gjorde ett kort besök
vid Haga. Det skulle en dag under den närmast
följande veckan blifva en bolagsstämma i staden,
och då direktör Kalm hörde, att majoren
ämnade sig in till densamma, bjöd han honom att
intaga middag i hans hem. Detta fann majoren
vara en stor artighet, och det smickrade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
