Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Eken och vassen
- De vägfarande och björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eken och vassen.
En våldsam storm uppryckte med roten en ek, som
växte på stranden af en flod. Eken dref utmed strömmen
och stannade bland en mängd vass. Hon blef förundrad
öfver att vassen ännu stod upprätt och kunde icke låta bli
att fråga den på hvad sätt han undgått den rasande
stormen, som nyss ryckt upp henne med rötterna. »Vi böjde
våra hufvuden för stormen», sade vasstråna, »och han gick
öfver oss. Du stod styf och envis, till dess du icke kunde stå
längre.»
*
De vägfarande och björnen.
Tvenne män, som ämnade färdas genom en stor skog,
kommo öfverens att bistå hvarandra i hvarje fara, som kunde
möta dem. De hade ej färdats långt, förrän en grym björn
störtade ut från ett skogssnår och ställde sig i deras väg.
En af de vägfarande, en lätt och liflig kurre, klättrade upp
i ett träd. Den andre föll som död på sitt ansikte och höll
tillbaka andedräkten. Björnen kom och luktade på honom
men trodde honom vara död och vände om igen till skogen.
Mannen i trädet kom ned, och då han råkade sin
följeslagare, frågade han med ett skälmskt smålöje, hvad det var
för en underbar hemlighet, som björnen hade hviskat i hans
öra, »Ah», svarade den andre tvärt, »han sade mig, att jag
framdeles borde lita på mig själf och icke hysa något för
troende till en så feg stackare som du.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:57:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/esopsfab/0026.html
