Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om det icke skulle falla alla af oss i smaken. Detta
ar ju en förtjenst mer: att icke skrifva någon särskild
individ eller klick till behag, utan alltid sjunga ut sin
egen mening. Det är nog, när allt kommer omkring,
bättre att göra så än motsatsen.
Hvad kritiken skall säga om en bok af så dugande
och vederhäftig art som denna, det behöfver man nog
ej vara profet för att förutse. Redbara anmälare, fria
från afund, hvilka ej rida någon särskild käpphäst, skola
erkänna bokens värde både som tidsskildring och sotn
meningsyttring; andra skola antagligen söka göra sig
vigtiga genom sötsura uttalanden och påpekningar af
hvad de vilja stämpla som fel, med samvetsgrant
förtigande af förtjenster. Dylikas taktik känna vi. De
skola kalla någon, t. ex. ödmann eller Gosselman,
mon-sterskribenter för ett verk af denna art, och eftersom
Skarstedt icke råkar vara detta deras evigt gällande
mönster, så är ban naturligtvis inte som han bör vara.
Han skulle ha "lärt af dem," af dessa oupphinneliga
mönster, heter det så snusförnuftigt. Sådan "kritik"
har jag sjelf varit med om att få. Det är som att
klandra t. ex. Ossian-Nilsson för att han skrifver originelt
och inte som Snoilsky eller Rydberg. Om man skall
lära något af andra författare — och det är ju i sin
ordning — månne då inte just det allra vigtigaste att
lära är: att bevara sin sjelfständighet och inte imitera"?
Det bör man kunna lära af hvilka sjelfständiga
författare som helst. Och nog har Ernst Skarstedt lärt
detta, för så vidt det inte var medfödt hos honom.
En son af den lika qvicke som lärde Lunda-teologen,
på samma gång en dotterson till den frejdade
reform-vännen och vältalaren i Göteborg, har synnerligen godt
att påbrå. Ty vi tro ju numera, lite hvar af oss, på
evolutionsteorierna ?
Låtom oss allesamman vara tacksamma för, att denna
trogna skildring af 1880-talets Svensk-Amerika, sådant
en, som sjelf var med, uppfattade det, utkommer af
trycket! Vår afund och vårt kritiska vigtighetsmakeri
kunna vi ju gömma till en annan gång, — för så vidt
dylikt skräp är vardt att gömma på!
Chicago i november 1913.
JAKOB BONGGREN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
