Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA-BO ND OCH REDAKTÖR
15
cisco, och som var "så högfärdig, att han inte ville tala
norska," slutade han på följande sätt i en ynklig ton,
som om han hade gråten i halsen: "Og saa kjørde di ham
i en kjæller, og saa fik han en førkjøling, og saa dog han
snart." Bland svenskarne i och kring Litchfield talades
i allmänhet ett mycket uppblandadt språk, som för en
nykommen svensk ofta föreföll rätt svårbegripligt. En
af de första tillsägelser jag fick, när jag arbetade hos
sheriffen, var att gå ut ocli "skrubba barnen." Jag fick
fatt i en af min arbetsgifvares ungar och började
bearbeta honom med en borste, men blef snart upplyst om
misstaget. Det var stallet, som skulle sopas rent. En
farmare förklarade i en politisk diskussion, att ban hade
"allt skäl att expecta, att om ett nytt courthus erectades,
skulle allt trouble bli avoidadt." Samme man hade förut
varit handlande och en dag yttrat till ett fruntimmer,
som önskade köpa en bit af ett tygstycke: "Jag likar
inte att cutta den här piecen, för den fittar precis till
en dress."
Både Johanson och de öfriga farmarena afrådde mig
från att bry mig om farmning. Fast de lyckats komma
sig upp, menade de på, att det ej var mycket bevändt
med jordbruket som inkomstkälla, |jernfördt med tillfäll
len staden erbjöde den, som fått bildning. Jag träffade
dock en farmare, en f. d. poliskonstapel från Stockholm,
><id namn Erikson, som var till den grad förnöjd med
sin lott, att ban sade sig ej vilja lemna sin torfva, om
han än finge "ett stenhus i Stockholm." Han hade 80
acres, hvaraf 30 i odling. Alla tyckte, att jag gerna
kunde lugna mig. Här funnes så mycket fri jord, att jag
kunde få mig ett godt "homestead," om jag så dröjde i
10 år att sätta min nybyggareplan i verket. Häri spådde
de fel, ty redan i midten af 1880-talet var det mesta ocli
bästa homestead-landet upptaget.
Om jag undantager besöken hos Olof J. samt ett
ströftåg rundt Ripley-sjön en söndag, då solen sken och
kölden var dräglig, har jag knappt något angenämt
minne från denna tid. Emellanåt om qvällarne musicerade
jag tillsammans med en annan ung svensk, som spelade
dragspel, min fasa bland musikinstrument, men nu, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
