Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 VAGA B OND OC1I REDAKTÖR.
derefter brann det som eld i mina ådror. Jag väntade
stundligen på, att d :r R. skulle komma till staden, men
ban kom ej förrän dagen derpå. Sjödén, som låg i
rummet näst intill mitt och skomakarens, och som för det
mesta var full och bråkig, hade då redan trots mitt
uttryckliga förbud gått efter en amerikansk doktor, den
förut omnämde apotekaren Curtis, hvilken nog botade
mig, men också tog rätt bra betaldt derför. Min
sjukdom var "typhoid malarial-fever," blandad nerv- och
frossfeber, troligen framkallad genom min inandning ai
malaria-ångorna från floden under min sista natt i
Sa-lina. Sedan krisen var lyckligt öfverstånden, höll
sjukdomen mig länge vid sängen och beröfvade mig alla
krafter. Om dagarne gick det väl an. Då fick jag ofta
besök af min vän doktorn. Äfven andra hedrade mig
med besök, bland dem den bekante Augustana-lärarei.
d :r O. Olsons hustru, hvilken vid denna tid uppehöll sig
i Lindsborg och, drifven af sin menniskokärlek,
uppsökte främlingen, medförande sylt och kakor.
Dåvarande pastor Wahlström, sedermera rektor vid Gustavus
Adolphus College i St. Peter, Minn., och derefter
föreståndare för Augustana Hospital i Chicago, helsadt
också på mig ett par gånger och bragte mig utom
druf-saft och sylt, åtskillig lektyr, bl. a. Tegnérs skrifter. Ute
var det för det mesta vinterkalit. I rummet eldades
aldrig. Qvällarne motsåg jag med verklig fasa. Då kom
skomakaren och förpestade med sin fotsvett det lilla
rummet, hvari utom oss ännu en tredje man tillbragte
nätterna. Sedan min feber blifvit häfd, fick jag
dagligen regelbundet förskräckliga anfall af frossa. Jag
rullade dä in mig i så många täcken och filtar som funnos
att tillgå, men hackade likväl tänder så, att jag tror,
att det hördes ut på gatan.
Då jag tvä veckor efter mitt insjuknande för första
gången vågade mig ut på gatan, liknade jag mera ett
skelett än en lefvande menniska. Florida-färden
uppsköts. Jag var ej stark nog, vare sig för den eller för
något, kroppsarbete af de slag, som jag hittills
pröfvat på. Under tiden hade en köpman Sundström från
Chicago låtit uppföra en stor butik, hvari efter allt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
