Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
VAGA Ti OND OCH R KI »AKTÖR.
och så ett doft mummel från B. Flocken försvann. Efter
några minuter kom en ny flock änder. Samma historia:
"Klick, klick, klick!" Aldrig ett skott, men ett betydligt
starkare mummel från den förbittrade jägaren. Tredje
och sista flocken kom och försvann, äfven den, oskadd.
Pistolen klickade hvarje gång, och för sent fann B. att
den var oduglig att skjuta med, urgammal och igenrostad
som den var. Nu lofvade ban heligt att aldrig mer ha
något att göra med Bollman.
Bökman tillhörde liksom de öfriga svenskarne i
Marquette pastor Stolpes församling, var god vän med
pastorn, hvilken ban ju, som jag förut berättat, förhjelpt
till hans befattning, men var ej särdeles kyrksam af sig.
En söndagsmorgon tilltalade han mig ungefär så här: "1
dag måste jag gå i kyrkan. Det är så länge sedan jag
var der, och jag måste ju uppmuntra presten litet. Men
se, det skall vara business i hvad man gör. Derför vill
jag, att mr. S. skall stanna i apoteket till ungefär en ball
timme efter gudstjenstens början och så komma upp till
kyrkan, gå in på stora gången med brådskande steg,
skynda bort der jag sitter, klappa mig på axeln och säga
temligen högt, så att det höres rundt omkring: "Kom
genast 1 Det är brådtom! Der är en, som vill tala vid
mr. B. Han tyckes vara illa skadad eller sjuk,’ eller
något ditåt. Ser mr. S. det stärker mitt anseende; det
är en annons tör mig, och på samma gång har jag ju
varit i kyrkan, så att presten kan se, att jag ej vill
försumma att höra hans predikningar."
Visserligen låg det en smula humbug i det här
reson-nemanget, men icke förty lofvade jag att åtminstone till
en del vara honom behjelplig i hans lilla list. Ack, en
menniska kan ju icke hjelpa, att hon ej af naturen fått
smak för kyrklig gudstjenst, och man bör ju ej fördöma
henne för del. Jag gick, som sagdt var, till kyrkan på
bestämd tid, men visst icke med så brådskande steg, som
B. föreskrifvit. Ej heller gjorde jag sådant väsen af
sjukbudet etc., utan endast stötte apotekaren i sidan,
sägande: "gå nu," hvarpå jag intog hans plats. Vid
middagen fick jag nog höra, all jag ej förstod mig på business
B. var litet misslynt, men det gick snart öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
