Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGABOND OCII REDAKTÖR.
8.1
ofantlig hög af hvitnade buffelknotor och ben som
hopsamlats i öknen och hitförts för vidare befordran pà
jernväg till benmjölsfabrikerna i östern.
Jag hade emellertid gått ifrån D. och den mörke
reskamraten och icke märkt, att de påträffat en konduktör,
som D. kände och som förde ett godståg. Detta skulle
gä vesterut nästan omedelbart efter det tåg, hvarmed vi
kommit. När jag återsåg D., stod han jemte den mörke
i det aflägsnande sigtågets konduktörskupé och vinkade
på mig. Men som jag ej ansåg det löna mödan att
springa i kapp med tåget, skakade jag blott på hufvudet och
qvarstannade beskedligt, der jag var.
Jag hade nu för $1.50 och en flaska whisky, värd
hälften så mycket, fått åka 220 mil, men ännu återstodo 218
mil till Dcnver. I Wallace, som hufvudsakligen var
bebodt af jernvägsmcnniskor, kunde jag knappt hoppas, att
det skulle lyckas mig att smyga osedd in i något annat
tåg. Kanske i nästa station, tio mil derifrån. Jag
började vandra dit, men fann. då jag tillryggalagt ett par,
tre mil, att min packning (cn rätt stor nattsäck med
diverse klädespersedlar, en stor, tjock kavaj, en
yllehalsduk och min fiollåda) var något för tung i den starka
värmen. Jag hade af öfveransträngning ådragit mig
hufvudvärk. Vid sidan om jernvägen låg en
präriehundstad. De små näpna varelserna hade gräft sig hålor och
kastat jorden upp i små högar. Jag lade mig midt ibland
dern och betraktade djuren, som sutto likt ekorrar på
bakbenen och bjebbade liksom små hundar,
tillkännagifvande sitt missnöje med mitt intrång på deras område.
Jag kände djupt min öfvergifna belägenhet, och för att
bortjaga de sorgsna tankarne spelade jag några melodier
på mitt instrument. Derefter anträdde jag återvägen
till Wallace. Den första hyddan jag kom till var enligt
skylten cn krog. Egaren stod i dörren. När ban såg mig
komma med fiollådan i ena handen, vinkade han på mig
och sade, att han icke hört någon fiol på flera år, och
att han skulle bjuda på öl, om jag ville spela för honom.
Mat hade varit mig mycket kärare, ty jag hade icke ätit
något på öfver ett dygn. Jag steg emellertid in i krogen
och spelade några stycken på fiolen. I ersättning erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
