Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
VAGA B OND OC1I REDAKTÖR.
Utom Okerström funnos åtskilliga hyggliga och
trefliga svenskar i Denver, med hvilka jag gjorde
bekantskap, och i hvilkas sällskap jag emellanåt tillbragte
angenäma stunder, såsom Adamson (anställd i en
klädesbutik). Engström (egare af en skobutik), Johanson
(f. d. Lundastudent, sedermera prest i Texas och nu
krögare). Athor (jcrnvägstjensteman) m. fi. Men
ingen af dem kunde hjelpa mig till någon sysselsättning.
I sällskap med den förut omnämde Knut C. från
Salina, hvilken efter sin ankomst till Denver köpte en
köttbod, men skrämde bort kunderna genom att
alltsomoftast i ett "mystiskt" tillstånd stå utanför
butiken, vildt svängande en piska, och snart förlorade
affären samt alla kontanter han medfört besökte
jag jern vägs byggen, stationer, tegelbruk m. fi. platser,
frågande efter arbete. Omsider erhöll han
sysselsättning vid grundläggningsarbetena för det nya
stationshuset och jag som handtlangare vid jernvägen. Här
var jag med om att aflàsta jernvägsskenor, hjul till
banvagnar och annat dylikt. Ett förskräckligt hårdt
arbete, hvarunder jag söndeiklämde fingrarne, slet hål
i händerna och nästan dagligen ådrog mig den
våldsammaste hufvudvärk. Särskildt minnes jag en natt,
då jag höll på att bli galen äf plågorna. Jag låg
tillsamman med en beskedlig dalkarl, nvligen anländ från
Sverige Då vi första natten skulle lägga oss, frågade
ban helt barnsligt: "Blir du mycket ledsen, om jag
kallar dig för du?" Detta var hans sätt alt föreslå
brorskål. Vi blefvo mycket goda vänner, men den
ofvan nämda natten, då jag våndades så erbarmligt, blef
lian rädd för mig. Oförmögen att uthärda plågorna
längre, ropade jag: ’"Fins här då ingen barmhertig
menniska, som vill komma och skjuta mig!"
Förskräckt sprang dalmasen ur sängen och had mig icke
tall så hemskt. Derpå hemtade han Okerström, som
gjorde hvad han kunde för att lindra mina plågor med
ättika och vatten. Att efter en dylik natt återgå till
hårdt arbete i tidiga morgonen ocli ställas jemsides
med karlar, vägande en half gång lill sä mycket som
en sjelf och flera gånger starkare, är sannerligen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
