Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
VAGA B OND OC1I REDAKTÖR.
skall gå vesterut, tills man kommer tillbaka till östern.
Jag här tröttnat på Chicago. Jag vill se andra
menniskor, andra nejder, andra förhållanden. Jag skulle
vilja gå till Mexico och se, hur det står till der.
Kanske man kunde svinga sig upp till president. Jag
önskar, att jag låge der nere, inte i Texas, men i
Missouri, hade mitt uppehälle och kunde nyktra till. Om
man skulle ta och ge sig ut på krigsstigen. Jag tycker
inte om att sitta instängd i skrubbar alltjemt.
Jag-skulle vilja ge mig i väg till Oregon. Det är ett bra
land, men der regnar så rasande. Om man skulle
knoga i väg i morgon bittida. Man kunde alltid vigilera $5
på vägen. Tillhörigheter har jag Gud ske lof inga.
Går du med?"
Så der kunde ban hålla på i timvis, tills ban
somnade eller Anderson kom och ledde ut honom. Men
han var då snart tillbaka igen. Jag skref bela ark
fulla med hans fantasier och läste upp dem för
honom, när ban var sansad nog att fatta det löjliga i
saken, men icke alldeles nykter, enär han då vanligen
var tråkig och lättretlig. Att han icke egde några
tillhörigheter, var bokstafligen sant. Han hade
endast hvad han gick och stod i, och med kläderna var
det oftast si och så. Nya kläder behöll ban sällan
mer än några dagar. Sedan uppenbarade ban sig i lång
gul dammrock och titan väst. Endast en gång hade han
egt en ytterrock, men "den hade jag bara i 20 minuter,"
berättade ban. Anderson, som köpt den åt honom
fann den samma dag hos pantlänerskan madam Högan.
Att närmare beskrifva lians sätt att taga lifvet vore
lönlöst. De, som ej voro med och sågo, hur det gick
till, skulle betrakta berättelsen som en saga. Men
eftersom det kom att tillhöra mitt åliggande att under
mitt första Chicago-år nästan beständigt vara i E :s
sällskap, gå med honom på matställena, der ban ibland
somnade eller med käppen hotade uppassarne, om de
ej togo tillbaka den rätt ban beställt och fått
framburen; på teatern der han ej sällan väckte
uppståndelse genom att resa sig upp och tala till aktörerna
eller trycka sin hatt på någon närsittande herres huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
