Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
123
mente på, att öfversättningen af "The Voices" ensam
vore värd $500. sade A.: "Jaså, då stryker jag ut den
här räkningen på $150, som jag har mot E." Det var
den 2 juni 1881 Året förut hade han tagit dikten
Gunnar och Anna i st. f. en fordran på samma belopp. Den
3 juli 1882 var E. åter skyldig honom $150, och då tog
A. dikten Kristina Nilson. I maj 1883 skref E. sin
Per Tomason. A. tog dikten i st. f. en fordran på $163.
— Men jag kan väl åtminstone få 25 cents till en
sup? frågade E. godmodigt.
— Ja. det kan du, svarade A. och räckte honom $2.
Endast två af dessa diktverk blefvo utgifna, näml.
Gunnar och Anna och Kristina Nilson. Manuskriptet
till de öfriga två förblef i A :s ego och trycktes aldrig.
På samma sätt förfor han med fyra af Ingersolls
föreläsningar (Moses’ misstag, Hufvudskallar, De stora
otrosh jel tarne och Hvad skola vi göra för att varda
saliga?), hvilka jag öfversatt. De infördes i
tidningen och blefvo stercotypcrade, för att utgifvas i
bokform, men dervid stannade det. Jag gjorde under årens
lopp en fullständig samling i urklipp och afskrifter af
allt, hvad E. skrifvit, sedan han kom till Amerika
och redigerade samlingen ordentligt. Denna digra
volym, innehållande inemot 500 dikter, hundratals
krönikor, skizzer, utkast, berättelser, korrespondenser och
det otryckta skådespelet Samhällsdanarcn, som
uppförts i Chicago på 1870-talet, köpte A. af mig år 1885
för $100 med afsigt att utgifva den, men icke heller
det blef af. Hur E. kunde hvarje år komma i så stor
skuld till A., är gåtfullt. Hans lön var $12 i veckan,
men den utbetaltes aldrig på annat sätt, än att A.
köpte matbiljett åt honom, betalte hans rum, köpte
kläder åt honom en och annan gång, samt emellanåt gaf
honom småsummor af från 10 cents till högst $2.
Detta var för resten det enda sätt. som dugde. Han
försökte en gång med att gifva honom nog att sjelf
betala för rum och mat, men då strök alltihop med på
våtvaror samma dag, och E. sof om natten i Lincoln
Park. Äfven då ban fick matbiljett, hände det, att ban
sålde den, bytte bort den eller tappade den och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
