Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
145
lyckades förmå Kristina Nilson att låta lifförsäkra sig.
Han sålde henne en försäkring på $25,000, hvilket i
bolagets cirkulär omtalades så, att "den verldsberömda
sångerskan blifvit försäkrad af C. O. Carlson, som i
åratal varit en af hennes personliga vänner." C. hade ett
manligt och tilldragande yttre, en oerhördt "rörlig
tunga" och en ledig penna. I gladt och gemytligt
säll-skapslif kunde ban vara cn af de trefligaste, men han
kunde också vara ovettig som få. "Den kan skälla,"
sade Anderson en gång på Inman-liniens kontor,
pekande genom fönstret på Carlson, som just gick förbi
För min del har jag aldrig råkat mer än två andra,
som kunnat mäta sig med honom i den konsten, näml.
Feter Bergman och P. O. Sörman i Seattle. Såsom
en af C:s anmärkningsvärda dygder framhöll Gustaf
Wicklund i en af sina minneskizzer i Friskytten, att
ban plägade "skaffa sina vänner plats, då de voro i
behof af sådan," samt anförde som bevis derpå, att
det var C., som skaffade Ernst Lindblom anställning vid
Tribunen samt Bonggren och Wicklund vid
Amerikanaren. På våren 1897 flyttade C. till vestkusten, der ban
vistats alltsedan och gjort sig vida bekant genom sin
förmåga att taga sig fram under de mest otroliga
förhållanden ej blott i de mera civiliserade större
samhällena, men äfven i det aflägsna Alaska.
Under första året af min vistelse i Chicago sköttes
Sv. Am :s expedition på Inman-liniens kontor af
Anderson sjelf med biträde af gubben Widestrand. Men
sedan vårt kontor 1881 flyttats till en lokal vid Clark
st., inrymdes i redaktionsrummet ett litet bord, vid
hvilket en ung skåning vid namn Robert Johnson fick sin
plats mecl uppgift att hålla reda på prenumerantlistorna.
Han var cn anspråkslös, godhjertad yngling och äfven
poetiskt begåfvad. Linder kallade honom cn gång
träffande "poeten, som ej blef någon poet." Några få
qväden från hans penna förekommo emellertid i
tidningen. Sedan jag gift mig och icke längre
sällskapade med Elmblad om qvällarna, föll detta
uppdrag på J :s lott och kostliga voro de historier
ban berättade om sina äfventyr, då ban om qväl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
