Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
VAGA B OND OC1I REDAKTÖR.
Det är på detta Inn syftar i sitt ypperliga poem "So
near and yet so far," der han bl. a. sjunger:
"Från pressjern och nål han till pressen gick,
Men saxen fick följa med.
I eftertruppen en plats ban fick
Bland tidningsmenniskors led.
Och om ban der funnit sin rätta stråt,
Så borde han väl gå den raskt framåt."
I ett bref till en vän hade han 1881 skrifvit:
"Jag är ännu just den glada laxen,
Om ej för egenkärt är det ordet.
Jag blifvit uppsatt på skräddarbordet
Och är en riddare, men af saxen,
En klippare i mitt eget tycke,
Fast du kan anse, det är för mycke’.
Hvad gör det då, käre bror, för "recksten,"
Om jag skär till lite’ grand i växten?"
Vid Sv. Amer. hann W. visserligen ej längre än till
expediter, men alltifrån maj 1884, då ban blef redaktör
vid skämttidningen Kurre, och sedan allt framgent som
medredaktör vid Friskytten och Sv. Folkets Tidning,
redaktör för Humoristen samt medredaktör vid Sv.
Tribunen och Sv. Am. Posten visade han, att ban "funnit
sin rätta stråt" och gick den äfven "raskt framåt," tills
döden stäckte hans bana 1905. Om sitt inträde vid Sv.
Amerikanaren berättade ban i ofvan nämda minnesskizz
i Friskytten: "Jag anvisades plats vid en liten
skolpul-pet och började, sedan jag sopat golfvet, mitt
jemförelsevis lätta arbete. Jag var ensam och ostörd på
lokalen till vid 10-tiden, då Magnus Elmblad gjorde sitt
inträde. Honom helsade jag med ett pligtskyldigt ’god
morgon,’ på hvilket jag erhöll ett iskallt ’hovv do you
do’ till svar. Magnus var denna morgon lindrigt
nykter och vid dåligt humör; vid sådana tillfällen var han
ytterst lättretlig och förargad på hela verlden, men
isynnerhet på främlingar, som vågade sig upp på
kontoret. Min pulpet bildade vinkel mot hans. Efter en
stunds förlopp vände han sig till mig, och sedan lian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
