Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
V AG A B OND OCH REDAKTÖR.
Två dagar före min afresa från Sverige, som skedde
den 13 dec. 1878, liade jag förlofvat mig med en ung
bohuslänska, Anna Hult, dotter till en smed i Stora
Foss; det var min afsigt att så snart jag såge mig i
stånd att gifta mig skicka efter henne. Först efter det
jag fick min plats vid Sv. Amer., kunde jag börja tänka
på att sätta denna plan i verket. Under det stormiga
lifvet vid tidningen längtade jag många gånger med
otålighet efter att få ett eget hem. Min inkomst var
under första året knappt tillräcklig, men dock beslöt
jag att våga försöket, och i maj 1881 skickade jag
henne biljett till resan. Den 28 juni anlände hon, frisk
som ett vinterny, och den 23 juli firade vi bröllop.
Vigseln förrättades i Lundqvists hein af
Ansgariiför-samlingens pastor John Hedman, och som vittnen till
den glada akten hade vi inbjudit Nils Anderson,
Elm-blad, Thrane, Schultz, Lyckberg, Stare, Richard
Weibull och Stares kompanjon Hagström. Jag hade
ifrågasatt, att vi skulle låta viga oss af en fredsdomare, men
det ville Anna ej höra talas om. och min vän pastor
Stolpe i Kansas tillrättavisade mig i ett bref för min
rabulism i detta stycke med följande ord: "Är du
för mäktig och spotsk att låta ditt äktenskap välsignas
af Gud? Vill du grumla en själ, som ännu bibehåller
sin klarhet från svunna barnadagar? Vill du rubba en
tro, som är helig och rättskaffens?" Äfven min ofta
citerade vän dr. Josua Lindahl hade i flera bref
uttryckt farhågor för, att jag ej skulle förstå att med
nödig mildhet och undfallenhet behandla en qvinna, och
gifvit mig många förmaningar och goda råd till lifs,
alltsedan jag i bref uttalat som min oförgripliga
mening, att pastor Setterdahl, om hvilken han berättat, att
ban lemnat en god anställning i Amerika och flyttat till
Sverige, blott emedan hans hustru ej kunde lära sig att
trifvas här, i stället bort skilja sig från en så
otacksam och oförståndig qvinsperson och låtit henne taga
sig fram på egen hand. Jag visste ej då, att dr. L.
sjelf genomgått samma pers. Hans hustru berättade för
oss vid ett besök i Chicago, att hon under hela första
året af sin Amerika-vistelse gråtit hvarenda dag af
hemlängtan till Sverige. För mig var det ofattligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
