Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
185
lilla hem. Han hette August Johnson och hade under
tre års vistelse här såsom "expressman" sparat ihop
$1,500. Han ämnade, så snart han lyckats sälja sitt
htm, som han utbjöd för $250, återvända till Sverige
med sin familj. Hans hustru sade sig alltifrån första
dagen af sin ankomst till Texarkana "längtat tillbaka
till menniskor." Familjen J. hade förut varit bosatt
några år på annan plats i Amerika, derefter tillbragt
flera år i Sverige, men trodde sig nu komma att
trifvas der bättre än då. Af J. fick jag höra, att det fans
ännu två svenskar i staden: en skåning vid namn
Olson och en skånsk flicka, som tjenade i en amerikansk
familj. Henne råkade jag följande afton hos J. Men
i Olsons hem träffade jag endast hustrun, en
amerikanska från Tennessee, och deras lille gosse, som
var alldeles förderfvad i ansigtet och pä händerna af
brännskador. Modern talade om, att de haft farm i
Louisiana och der förlorat allt hvad de egde genom
Mississippi-flodens öfversvämning. I st. f. att ga
tillbaka (ill den ohygglige hotellvärden hyrde jag mig in
hos Johnson, tills jag fortsatte resan. Jag for dock
icke längre söderut än till Marshall i Texas, en liten
plats belägen 847 mil söder om Chicago. Under hela
resan hade jag ej hört ett ord från tidningen, icke
ens fått ett exemplar af densamma att visa för
möjliga prenumeranter. Anderson hade lofvat att sända
mig pass till en resa genom Texas. Det hade icke
kommit. Jag kände mig oviss och tveksam. Södern
töreföll mig motbjudande, och jag ville icke kosta på
mig en dyr resa genom den stora staten Texas.
Medan jag stod på gatan och funderade öfver, hvad jag
borde göra, hördes ett tåg komma dundrande
söderifrån. Jag sprang till stationen och hann dit, just som
tåget rusade in. "Hvad kostar biljetten till Chicago?"
frågade jag i biljettluckan. — "$26.65." — "Gif hit en
biljett, här är betalning." — I nästa minut befann
jag mig i kupén och två dagar derefter i Chicago. På
tidningskontoret fick jag höra, att både bref och
tidningar blifvit sända. De kommo mig dock aldrig
tillhanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
