Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
193
gen stod cn stor säng, i hvilken familjen skulle sofva.
Midt emot sängen hade qvinnan bäddat åt mig på
några stolar. Dörrarne reglades mycket väl, lampan
släcktes, och vi kröpo till kojs. Det var ej mörkare, än att
jag kunde se dotterdottern, när hon på en barsk
lill-sägelse af mormodern satte sig kapprak mellan de
gamla i sängen och i en halft sjungande, halft
skrikande ton började rabbla upp en hop aftonböner och
syndabekännelser, som hotade att aldrig taga slut. Det
är att märka, att gubben var stendöf, och att gumman
fördenskull oupphörligen afbröt bedjerskan med
befallningar att skrika högt nog. Om det fans någon
andakt i denna bönestund, så lyckades åtminstone icke
jag upptäcka den, der jag låg på mina stolar, pinad af
ett rysligt illamående, ådraget genom mina
ansträngande vandringar med bokbördan i solhettan och af
ymnigt förtärande af det i kolonien använda regnvattnet
(brunns- eller källvatten fans nätàl. ej), men på samma
gång frestad att brista ut i skratt vid åsynen af den
kostliga uppenbarelsen i sängen midt emot mitt läger.
Ändtligen blef det tyst, och flickan kröp ned för att
somna. Mitt illamående tilltog. Jag kände behof af
frisk luft och beslöt att smyga mig ut. Men regeln
kunde ej fråndragas utan ansträngning. Bullret
deraf väckte gumman. Hon säg mig, grep sin man i
armen och skrek med tordönsstämma: "Hör du,
negern runnar sin väg!" Att jag ej gaf till ett gapskratt
vid upptäckten, att jag nu också betraktades som neger
och misstänktes för att vilja rymma, var eget nog.
Men ut kom jag i den friska, härliga luften och hade
säkert stannat der, om jag icke haft mina tillhörigheter
inne i det unkna rummet. Jag tog en dugtig dosis
af medförd medicin och smög mig sedan in igen. men
en ljuflig lättnad var det att följande morgon efter att
ha inbjudits kasta än en blick in i de heliga
trasgema-ken få tacka för välfägnaden och taga afsked af den
efter gängse mening säkert mycket religiösa, men till
påseendes olyckliga familjen. Som en riktig oas i
öknen fann jag ett hem, som egdes af en med en af
Ons-dorffs döttrar gift, vänlig och intelligent landsman vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
