Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
nan gång ganska godt, ehuru lians starka sida annars
ingalunda var att skratta."
När han försökte göra sig lustig på andra
skribenters bekostnad, drog han vanligen det kortaste
strået. Så skref han en gång under rubriken Bagateller:
"En ting svensk öfverkördes förliden vecka af ett
jern-vägstäg några mil från Chicago, dervid hufvudskålen
spräcktes, så att hela hjernan rann ut. Han öfverlefde
dock den förfärliga tilldragelsen och fortsatte resan
liksom ingenting hade händt, sägande sig vid
framkomsten till Chicago ämna söka en ledig
redaktörsplats vid Sv. Amerikanaren." Härpå svarade
Bonggren : "Också ett fynd. Härom qvällen påträffades
någonstans på K. Clark st. kroppen af en mansperson.
Hufvudet var alldeles borta. Hvem eller hvad
personen i lifstiden varit, eller om ett mord här
föreligger, är ännu okändt. Enligt senare underrättelser har
man hittat ett par glasögon i närheten af det ställe,
der den döda kroppen återfans. Läkare uttala som
sin åsigt, att karlen aldrig haft något hufvud, och
att döden inträffat under en ansträngning att vara
qvick. Karlen väckte i lifstiden stort uppseende och
làr varit medarbetare i Sv. Tribunen." Ej bättre gick
det, då han försökte hämnas på Linder, för det denne
en och annan gång under sin signatur Prisse gifvit
honom skämtsamma gliringar. Vid redaktionsombytet i
Sv. Am. den 1 sept. 1884 blef L. entledigad från sin
befattning. T. skref då: "Rötmånaden är ändtligen slut
tal, och detsamma är det med Prisses jämmerliga
gras-serande i en viss Chicago-tidning, hvarför man med
skäl kan instämma i numera aflidne hofmålare Apcllcs’
bekanta yttrande : Ne sutor ultra crepidam, det är pä
svenska uttydt: en hundracka bör aldrig tillåtas befatta
sig med tidningsskrifveri." Linder svarade pä ett
brefkort:
"Torseli, Torseli, du minnes nog,
Hur åsnan lopp att sparka
Det sjuka lejonet, som dog,
Och skrek: Så gör den starka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
