Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
235
bittra, dolska uppsyn och väsen gjorde då samma
obehagliga intryck på mig som hans skrifsätt, när ban
polemiserade med någon. Det har anförts som en
ursäkt för hans bitterhet, att ban i följd af en under
inbördeskriget ådragen blessyr var sjuklig och
nedstämd till lynnet. Den kula, som träffade honom,
kunde aldrig uttagas. Han bar på den ända till sin död,
som inträffade 1896, då ban var 56 år gammal. S. var
eljest en ovanligt insigtsfull politiker och god stilist,
fast, såsom en hans minnestecknare sagt, "det
polemiska i hans natur ofta gaf sig luft i hans artiklar
och den som blef utsatt för hans hugg, kände dem
länge." Som arbetskamrat lär han ha varit välvillig
och gemytlig och bland vänner skämtsam och treflig.
Han var medlem af legislaturen åren 1884-7, liksom
Linderborg varit det ett tiotal år förut.
Kort före presidentvalet 1884 angreps L. åter af
förtviflan och profeterade allmän panik och ruin om
demokraterna segrade. I mina redaktionsuppsatser, som
naturligtvis skulle vara strängt republikanska,
inflikade jag emellanåt små gliringar mot republikanerna
och särskildt presidentkandidaten Blainc. Ibland
hände det ,att L. förbisåg dem i manuskriptet, men i
korrekturet upptäckte ban detn alltid och småmyste då,
när ban strök ut dem. Blott en gång undgick en
dylik sottis hans blick, tills han läste tredje
korrekturet. Då ban der varsnade det
förrädiska uttrycket, vände han sig röd af vrede mot
mig, och i nästa ögonblick kom Websters stora
lexikon susande och skulle troligen slagit mig sanslös
om jag icke i hast böjt ned hufvudet. Nu flög det i
väggen och efter kom L. för att bearbeta mig med
knytnäfvarna. Jag försvarade mig och fick honom
snart på knä, ty ban var ej vidare stark. När jag
släppte honom och försäkrade att jag ämnat sjelf
visa honom uttrycket, otn han ej upptäckt det,
återfick ban sitt goda lynne och bjöd oss alla ned på ett
glas vin i Romers saloon. L. föreföll att vara skygg
och förbehållsam, men förstod man att taga honom
rätt, fann man i honom en pålitlig och öppenhjertig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
