Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
237
Mången gång när L. var som dystrast, kunde han
helt plötsligt glömma all oro och brista i skiatt vid
läsningen af någon af de många kostliga poetiska och
andra utgjutelser, med hvilka insändare uppvaktade
tidningen. En guldgräfvare i Colorado ville, att vi skulle
hjelpa honom att bli bekant med en qvinna, om hvilken
det berättats i tidningen, att hon ärft $110,000, och
lofvade, att våra tjenster ej skulle bli obelönta. En
annan ville ha svar på ett par frågor, men bad oss
framställa svaren på "någon sorts gåtfullt och
inveckladt sätt i breflådan." En viss J. Franzén
insände ett vådligt pretentiöst poem på 56 strofer,
af hvilka 32 började med frågan: "Hvad fattas
mig?"-och 13 med orden: "Jag måste bort." Poemet hette
"Farväl till Sverige," och några af dess verser
kommo under någcn tid att tjena som en sorts
helsnings-ord mellan oss tribunitcr, när vi möttes om mornarne.
"Hvad fattas mig? Har jag glömt medeltiden med
bråk och tvister mellan hvarje borg?" kunde den
ene upprepa, och svaret från den andre blef t. ex.;
"Hvad fattas mig?" Min mormor ännu lefver, fast
hennes enda barn har svunnit liän." Jag tillät mig att
drifva med den bålde poeten i breflådan, men ban
blef icke svaret skyldig. Han hade fått syn på ett
lustigt ombrytningsfel i tidningen, der det, i st. f.
"Edison, uppfinnaren, är något döf," hade kommit att
tryckas: "Edison, ren, är något finna upp döf." "Skall
ni redigera en svensk tidning," skref ban, "så var
god och lär er svenskan. Jag beklagar djupt den
man, som tror sig skapad till redaktör, då hans rätta
plats är sufflör."
Från Elmblad fingo vi ibland bref på vers, hvilka
beredde oss högtidsstunder på kontoret. Ett af dem
slutade han med följ. uppmuntringsord:
"Adjö med er, gossar små.
Måtte ni som göken må,
När den stackarn slipper gala.
Vid ert bläckhorn och er kast,
Der ni knoga nu med hast,
Må gud Bacchus er hugsvala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
