Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
. Må han med sin andas nåd,
Med sin goda viljas råd
Helga bläckhorn, penna, stilar.
Svarta gardet, hip, hurra!
Tapprast i Amerika,
Trotsar alla s—ns pilar."
Han hade funnit en förläggare i Stockholm för en
diktsamling och skref och bad mig skicka honom ett
urval af hans dikter. Sjelf hade han ingen af dem.
Han lofvade mig för besväret 25 procent af sitt
författarearvode. Jag sände en bel hög med afskrifter och
fick också, fast först många år senare, den utlofvade
ersättningen, 75 kronor.
Emellertid började flyttningsfebern åter anfäkta
mig, och en dag i februari 1885 sade jag till
Linderborg, att jag nu icke kunde stanna längre. Äter blef
det en hård strid. Den 23 feb. bjödo han och Chaiser
mig med sig ut på middag, och der gjorde de mig det
liberalaste anbud jag någonsin hört talas oin. Jag
skulle få fem månaders tjenstledighet med bibehållande
af min fulla lön under bela tiden, ifall jag återkomme
till Chicago, och af halfva lönen, ifall jag efter de
fem månadernas slut ansåge mig böra stanna på
vestkusten. Ett så öfverdrifvet liberalt anbud förbjöd mig
dock min finkänslighet att mottaga. Jag ville ej på
dylikt sätt råka i en tacksamhetsskuld, som jag aldrig
skulle kunna afbörda mig, utan förklarade mig vilja gå
min väg fullkomligt oberoende. Detta mitt beslut
förlät Linderborg mig aldrig. Jag märkte det vid våra
senare sammanträffanden, då hans sätt
antagit cn förut okänd kylighet. "Men du
bar väl ingenting emot," sade han slutligen, "att jag
håller platsen öppen för dig ett par månader?" Det
hade jag ingenting emot, och dermed tycktes han nöjd.
Han skref också, sedan jag rest, i en notis i
tidningen, att han "skulle beredvilligt hålla en reträtt öppen
för vännen S., den orosanden, för den händelse
hägringarne skulle i en snar framtid vika undan." Länge
dröjde det dock ej, innan hans gamla mara, ängslan
för framtiden och misstro till egna krafter, började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
