Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.
243
låren C. F. Pearson, med hvilken jag något brefvexlat
fore min afresa från Chicago. Lemnande min familj
på hotellet begaf jag mig på ångbåt till staden
Vancouver i Washington-territoriet, för att deriftån
fortsätta till Battle Ground och uppsöka Peter Onsdorff
samt taga i betraktande det homestead-land på Mount
Bell, som ban rekommenderat i sina bref. I rak linie
ligger Vancouver blott 7 mil från Portland, men
flodvägen är afståndet 18 mil. Willamette-floden
utmynnar näml. i Columbia-floden 12 tnil norr om Portland,
och Vancouver ligger vid Columbias norra strand 6 mil
öster om YVillamettes mynning. I Vancouver uppsökte
jag gubben Wooden, postkörarcn mellan Vancouver och
det 15 mil nordost derom belägna Battle Ground. Han
var en gammal, knarrig företeelse med patriarkaliskl
utseende. Snart hade jag fått en plats vid gubbens
sida i vagnen, och så körde vi i sakta mak i riktning
mot Battle Ground, en liten plats, bestående af
postkontor och en butik med ett oansenligt lager af
tobak, billiga tyger, mjöl och andra nödvändighetsvaror
för nybyggarne. Vägen dit var sådan, att det tog oss
6 timmar att tillryggalägga de 15 milen. Än döko vi
ned i fotsdjupa vattenpölar, än bar det i väg rakt
öfver nedfallna grenar eller uppskjutande rötter och,
när vägen var alltför omöjlig, in mellan träden vid
sidan derom. Naturen var lika vacker som vild. Det
var en enda ofantlig skog med små öppna fläckar
här och der, i dessa landsändar benämda prärier, äfven
om de icke omfattade mer än en enda acre. Marken
var grön och blomsterbetäckt, luften mild och fylld
af doft från granskogen. Jag kände nytt lif brusa
genom ådrorna och skulle velat jubla högt med foglarne
omkring mig vid tanken på att än en gång få
vederqvicka min oroliga ande vid naturens aldrig sinande
barm. Men så såg jag på gubben Wooden, som kört
posten bär i många, långa år. Han satt der med siti
långa, hvita hår och skägg så stel och likgiltig som en
mumie, ehuru med kinder så röda som en ung
landt-flickas. Allt det sköna, som jag nu såg för första
gången, var ju gammalt för honom. Han var tyst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
