Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
dagen igenom sutto i våra ytterplagg hopträngda kring
spisen. En armslängd från oss visade termometern blott
40—45 grader (4—7 grader Celsius varmt). Dagarne
voro ofta så mörka, att man ej kunde se att läsa, om
man befann sig ett stycke från fönstret. Vi hade
ingen belysning, utan lade oss, så snart mörkret inbröt
på qvällen. Ett par nätter måste vi taga kalfven in
till oss i rummet. Den löfhydda, jag byggt åt honom,
åt han näml. upp, endast lemnande grenarne, som ej
erbjödo något skydd mot det isande regnet, ej ens då
jag sökt upphjelpa saken genom att göra ett tak af
barkstycken. Jag tog upp ett par af golfbräderna och
band honom vid cn af sparrarne derunder. Kon stod
utanför väggen, flåsade genom springorna och ramade
oaflåtligt. Kalfven svarade på sitt sätt, och några fot
från honom lågo vi på golfvet och lyssnade till denna
egendomliga nattliga konsert. Men lika ruskigt och
hemskt som det var, när det regnade, lika härligt blef
det, så snart regnet upphörde. Då var det så
gudomligt vackert på berget, att man med ens glömde allt
det utståndna eländet. Då strök jag omkring i skogen
från ena ändan af berget till den andra, studerade
duf-vornas, fasanernas, härarnes och cle andra djurens lif
och vanor, jagade, hjelpte Anna att plocka vilda bär,
bar hem grenar och högg ved, lagade upp stängslen,
rensade bort ormbunkar och annat ogräs i O :s
hafre-åker, klättrade nedför bergets sidor på olika platsei
och hade mångfaldiga tillfällen att sätta mitt
lokalsinne på prof, då jag gick vilse i de förskräckliga
snåren bland urskogens jättestammar. Som jägare var
jag ganska medelmåttig. Jag sköt många flera bommar
än träffar. Jag måste än i dag le, när jag tänker på,
hur jag en gång låg på ryggen under en jättegran
och affyrade väl ett dussin skott mot en örn, som satt
med utbredda vingar i toppen af trädet, utan att ens
kunna förmå honom att ändra ställning. Jag förbisåg
i min ifver omöjligheten af att med en hagelbössa
skjuta 250 fot upp i luften. Jag åstadkom förvisso ingen
nämnvärd förminskning af skogens villebråd, ocli lika
godt var det. Vi hade nog att lefva af ändå, och min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
