Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
let förde oss de begge männen, förstärkta af en
tredje, utrustad med den vidrigaste bof-fysionomi, till ett
eländigt boardinghus vid en ruskig gata kallad Canal
st., och det var först sedan jag tillkallat en polisman,
som vi blefvo räddade från detta näste och återfingo
vår koffert. Det var skojarnes mening att qvarhålla
oss i boardinghuset, tills ångbåten hunnit afgå, och
sålunda tvinga oss att stanna och betala för mat och
logi, tills nästa båt skulle gå. Men polismannen
satte skräck i följet. Han dängde sin klubba i disken och
befallde åkaren att ögonblickligen telefonera efter vår
koffert, som lemnats qvar på jernvägsstationen, samt
derefter skjutsa oss till ångbåten. Derpå vände han
sig till boardinghus-värden och sade: "Detta är
fjerde gången polis blifvit kallad till detta hus. Låt det
behöfva ske en gång till, och ni skall ofördröj ligen
nödgas se er om efter annan verksamhet." Sedan
polisen gått, kastade uslingarnc sig öfver mig, men
afstodo från handgripligheter, då jag rusade mot
dörren för att kalla polisen tillbaka. Anna grät. Det
vilda uppträdet hade skrämt henne, men hon lugnade
sig snart, när hon fick klart för sig, hur lätt vi
kunnat bli genomplundrade i ett sådant röfvarnästc,
om jag ej tillkallat polis. Vi blefvo omsider
skjutsade till dockan, stego ombord på ångbåten och
blefvo jemte några hundra andra emigranter ncdstufvade
i "steerage." Vi fingo snart erfara, att det icke är
någon småsak att fara som emigrant med små barn öfver
oceanen. Knappt hade vi lemnat kusten ur sigte,
innan det började storma ("a strong gale" hette det i
skeppsjournalen), och sedan hade vi rusk och blåst
bela vägen. Blott en dag af de 10, som resan varade,
tittade solen fram. De två första dagarne drogos vi
med sjösjukan litet hvar der nere på mellandäck. Men
sedan tvungo vi oss sjelfva upp på däck och tillbragte
alla dagar der trots storm, köld, störtsjöar och andra
obehag. Vi sutto bela dagen i ända på sjelfva
däcket så långt akterut, som vi tillätos gå, med våra
små inlindade i sjalar och motsågo med fasa
middagstimmen och qvällen, då vi måste återvända till stån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
