Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
ningspoem till Nordberg från hans skyddsling. I dem
lärde man känna Wikners varma, tacksamma hjerta.
Det var omöjligt att läsa dessa älskliga dikter utan
rörelse. Der funnos icke färre än 51, en för hvarje 12
juli och 16 nov. (Nordbergs namnsdag och födelsedag)
fr. o. m. år 1855 t. o. m. namnsdagen 1880. N. begrofs
den 14 aug. sistnämda år. Jag afskref ett af dessa,
hittills otryckta poem, och intager det här som prof på
Wikners skaldebegåfning. Det är födelsedagspoemet
för den 16 nov. 1865.
"En morgon i november jag stod på vägens sand
Och såg ett slott på kullen i purprad morgonbrand,
Och röken såg jag hvirfla mot höjden glad och yr.
Han hviskade om hemfrid och glada husbestyr.
Jag var så ensam. Stundom det brukar kännas så;
Det hända kan, när tusen invid ens sida stå,
Och mycket mer det händer en vandrare som mig,
Hvars sällskap var min rensel uppå den öde stig.
Jag stod och såg på slottet och parken der invid,
Af frost och höstvind sköflad, men som en vårdag blid.
Jag många tankar tänkte, och när jag såg mig om,
Med fasta steg en gubbe längs vägen till mig kom.
"Hör, gode gubbe! Säg mig, hvem der på höjden bor!
En krigare kan hända, som förr i härnad for?
En ädling, konstnär eller en ung och lycklig man,
Som här med väna bruden sin sökta fristad fann?"
Så talte jag. Den gamle tog hatten af och log,
Men genom ögats dunkel en skymt af höghet drog.
"Du målar icke illa," så lydde gubbens svar;
"Men något dock att ändra åt mig du lemnat qvar.
En stridsman må han kallas, slottsherren, på sitt sätt,
Ty mången strid ban kämpat för sanning och för rätt.
Och offrat har ban säkert, hvad mången ej förmår,
Men blod hans stråt ej tecknat och tårar ej hans spår.
En ädling är ban också, fast kanske ej till börd.
Hans dom i riddarlaget blef som den bästes hörd.
En konstnär? Kala klippor ban till ett Edén gjort.
Och säg mig sjelf, min herre, om bättre konst ni sport.
En ungersven? Det är han, ty det är hvarje man,
Som icke vill bli gammal, och det vill icke ban.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
