Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
det tjenar ej ett tecken till att gräla. I Sverige förstå
de ej bättre än att yfvas och vara tillgjorda." 1 samma
ton uttalade sig Magnus Elmblad. "Det har länge anat
mig," skref ban, "att du liksom jag skulle förr eller
senare illa stöta hufvudet mot den stenhårda massa af
högmod och flärd, dumhet och förklädd humbug, som
likt en ohygglig mara trycker Sveriges s. k. bildade
klasser. Det gör mig sannerligen ondt om dig och de
dina, i synnerhet som jag vet, att du med all din
egensinnighet är en hederspascha af äkta skrot och korn,
och din hustru en präktig qvinna med både hufvud och
hjerta på rätta stället samt alldeles för god att ses
öfver axeln af någon, ban eller hon må vara aldrig så
fin och fernissad. Bäst torde vara att, om du kan,
skratta åt hela ömkligheten. Ty att förarga sig tjenar till
intet. Men nog förstår jag, hur bittert och hårdsmält
allt detta skall kännas för dig och de dina, åtminstone
för din Anna, — barnen kunna väl lyckligtvis ännu icke
fatta höjden, djupet och bredden af de ’storas’ litenhet
och fåvitskhet. Jag undrar ej på, att I alla längten
vesterut. Vore ej min far så gammal och skröplig, och
nödgade han mig ej rent af att stanna, så skuddade
äfven jag stoftet af mina fötter och kilade öfver
Atlanten; ty jag är sedan länge innerligen led vid detta
snobberi, som frodas omkring mig, så fort jag stickeh
näsan utom dörren. Men nu får jag väl lugna mig så
länge. Broder, lef väl, räta på dig, drif bort alla dystra
tankar, så godt sig göra låter, och låt ej
’beslutsamhetens friska hy i vankelmodets kranka blekhet vissna,’
såsom fader Shakspeare säger. Du skall få se, att sä
snart du kommit ut ur det qvafva lärdomshålet Lund,
vidgas ditt hjerta och ilar ditt blod lifligare genom
ådrorna." Om jag i tid förstått att lägga band på
denna af Elmblad anmärkta egensinnighet och foga mig i
de för mig ovanda förhållandena, skulle måhända många
obehag undvikits. Men jag ville vara lika fri och
oberoende i min klädsel, mina vanor och mitt uppträdande,
som jag varit i Amerika, och det dugde, förslås, icke i
Sverige med dess dyrkan af konvenans och gamla
föreställningssätt. I vissa fall gick jag för långt. Ett par,
tre år förut hade jag bortlagt bruket af krage, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
