Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.
287
emedan jag ansåg stärkta saker i klädseln för rena
fånigheter, dels emedan styfva kragar vållade mig
hufvudvärk. I Amerika gjordes ingen anmärkning mot,
att jag hade halsen bar. Endast en gång hade
Linderborg, medan jag var vid Tribunen, yttrat något om,
att jag ej kunde stanna der, om jag inte klädde mig som
annat folk, men då jag ögonblickligen tog adjö och
gick ut, kom han springande efter och frågade
skrattande, om jag inte förstod skämt, samt tillade: "Du får
kläda dig precis som du vill." I Sverige affärdades
saken icke lika lättvindigt. Under mina resor i Bohuslän
och under besöket i Göteborg och Stockholm hörde jag
ingenting sägas, fast troligen anmärkningar gjordes i
min frånvaro; men i Lund blef det en annan låt.
Klädsel, etikettsregler, folks prat och pedanteri har jag
alltid satt mig öfver. För mig var allt det der rakt
ingenting, för min styfmor var det allt, och det är ju derför
helt tydligt, att vi icke kunde draga jemnt. Jag fick
böja mig för öfvermakten. Hade jag haft det minsta
praktiska sinne i dylika saker, häde jag ju kunnat skaffa
mig skjortor med mjuka kragar. Men det tänkte jag
icke alls på. Eget nog tog min styfmors moder,
prostinnan Westdahl, mitt parti i denna enligt svensk
uppfattning högvigtiga angelägenhet, ty hon skref, att en
sådan sak som en persons sätt att kläda sig borde "af
de närmaste ej ens uppmärksammas," och att det kunde
"saklöst lemnas åt den tanklösa hopen, dc tomma
hufvudena och de sqvallrande tungorna att göra affär
deraf. Jag har sjelf," fortsatte hon, "en lycklig förmåga
att spåra gentlemannen äfven då, när han uppträder
utan fadermördare, och ibland kanske bäst då." I min
uppretade sinnesstämning tyckte jag mig spåra humbug
i allt möjligt. Jag såg så mycket smygeri, fjesk,
tillgjordhet, skuggrädsla, skenhelighet och vigtighet
omkring mig. att jag blef upprörd i mitt innersta. Redan
under jernvägsresorna hade både Anna och jag
förargats öfver den uppenbara råhet, som kom till synes
bland våra landsmän. Vi hade bevittnat uppträden der,
som vore absolut otänkbara i Amerika. I en
jernvägs-kupé i Amerika hade jag en gång sett cn något lifvad
passagerare taga upp en whiskyflaska och bjuda de om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
