Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
1887 års utgång skrifva någonting i samma anda till
någon annan svensk tidning. Denna förbindelse
bevittnades af tidningens bokhållare samt af dess redaktör,
den bekante till katolicismen öfvergångne f. d.
lutherske prestmannen A. J. Hellqvist, författaren till några
lika elaka som dräpande qvicka småskrifter om skånska
teologer, prester m. fi. Till utseende och åthäfvor
erinrade han ej obetydligt om pastor Hedman i Chicago.
Han gick klädd i en fotsid röck eller kåpa med långa
band rundt midjan. När jag efter väl öfverstånden
affärsuppgörelse kom hem, låg det väntade brefvet från
Cederborg på mitt bord. Det hade blifvit fördröjdt en
dag. Jag kände mig färdig att, som amerikanaren
säger, "kick myself" för min otålighet. Rahm införde
mina artiklar i sin Eslöfstidning, men höll icke sitt
löfte att skicka mig tidningsnumren. Jag fick aldrig
sc mitt verk i tryck. Jag hade dock nedlagt mycken
möda och omsorg på detsamma. Det innehöll inemot
30,000 ord och behandlade ganska utförligt en hel del
saker, som jag icke sett berörda i andra svenska
skrifter om Amerika. Jag funderade på att utgifva e:i
svensk antologi och skref derom till Albert Bonnier.
Han svarade, att han ej vore ohågad att förlägga ett
dylikt verk, om jag kunde få ihop en god samling at
ryare svensk poesi, men framhöll nödvändigheten af att
skrifva till hvar och en af diktarne och begära tillåtelse
att göra det erforderliga urvalet. Detta afskräckte mig,
och planen vardt om intet. Mitt egentliga ärende i
Sverige, näml. att försöka låna ett par tusen dollars af
min fader, blef ej heller uträttadt på länge. Jag
försökte gång på gång komma i samtal med honom, men
det ville icke lyckas. Han förhöll sig så underlig och
afvisande, att jag alltid likt salig Dumbom "vid
ingången kom af mig." Till en af mina bröder yttrade ban,
att ban ville betala mina utgifter, om jag stannade och
fortsatte mina studier vid universitetet, men till mig
sade han intet derom. En dag frågade han mig, som
jag tyckte alldeles omotiveradt, hur mycket pengar jag
behöfde för att resa till Amerika eller åtminstone till
Göteborg, men kort derefter förklarade han sig vara
nöjd med att vi kommit, enär han "troligen eljest aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
