Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.
299
i lifvet. Mycket blef ej yttradt å någondera sidan.
Han var en af de menniskor, som mestadels dölja sina
känslor, ocli jag hade ärft samma karaktärsdrag. Han
var då nära 71 år gammal, men kroppsligen och
andligen obruten, och under de 21 år, som förflöto mellan
denna afskedsstund och hans död, mindes jag honom
alltid som cn man i sin fulla kraft. Jag hade under
vistelsen i Lund hört honom predika några gånger, och
intet annat än jag kunde märka, gjorde ban det med
samma lif och eld, samma kläm och entusiasm
som 10—15 år förut. Han var en mästare i
prediko-konst, den förnämsta extempore-talare jag någonsin
hört, oöfverträfflig i att kunna fyndigt och originelt
behandla sitt ämne. Han var obevekligt sträng och
full af djupt allvar, och dock gick cn åder af stark
humor genom bela hans varelse. På äldre dagar blef ban,
efter hvad jag hört, och hvarom äfven de bref vittnade,
som ban då och då skref till mig, mera blid. Dock
tror jag, att ett underlag af blidhet äfven förut
funnits i hans karaktär, fast det bortskymdes af den
presterliga och teologiska värdighet, som blifvit hans
andra natur. I sitt. uppträdande var ban enkel och
anspråkslös; af flärd och fåfänglighet fans ej ett spår.
Allt pedanteri i fråga om utstyrsel, kyrkliga
ceremonier och formväsen var honom en styggelse. Vid
prest-vigningar, då ban och de öfriga teologie professorerna
biträdde biskopen, hvilken var utstyrd i den löjliga
biskopsskruden med mitra, kräkla o. s. v., såg han
alltid besvärad ut. Anna och jag närvoro vid en dylik
högtidlighet. Efteråt frågade ban Anna, om sådant
fans i Amerika. Då hon svarade, att katolikerna nog
begagnade det, skrattade han och sade: "Här bli de
onda, om man säger, att det är katolskt." En gumma,
som jag råkade under besöket i Bohuslän, berättade,
att då han sommaren förut varit på besök hos
kyrkoherden i Foss och predikat i dervarande kyrka, hade
många af åhörarne i förstone tagit honom för att vara
en "kolportör fråti Munkedal" på grund af hans
klädsel. "Någon prestkrage kunde vi ej se," sade I1011, "och
prestkappan slängde ban i vrån. Men predika, så det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
