- Project Runeberg -  Vagabond och Redaktör. Lefnadsöden och Tidsbilder /
307

(1914) [MARC] Author: Ernst Skarstedt With: Jakob Bonggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.

307

Den kunde ej vara annat, då den på 2 mil ledde till en
höjd af omkring 1,300 fot öfver närmaste kringliggande
område. Det tog ett par hästar 3 timmar att draga ett
iass på 4—500 lbs. dit upp. Den ene af dem, som körde
våra saker till Peter O :s hus, sade: "Det var det
långsammaste jag varit med om, 2 mil på 3 timmar, och
till på köpet intet lass! Der nere, der jag bor, skulle
jag kört 2 mil på 20 minuter. Behåll gerna edert berg
i fred för mig!" Under vår bortovaro hade två
hyggliga svenska sjömän, Anderson och Jolin Nelson, hvilka
jag råkat året förut, tagit land på berget och byggt
hvar sin stockhydda inne i tjocka skogen. Men under
sommaren voro de liksom Peter O. och Aleck O. ute
på arbete.

Då vi nu åter befunno oss i vårt förra skogshem,
Peter O :s stuga, gjorde jag ett öfverslag af vår
ställning, för att se, i hvad mån Sverige-resan gagnat oss.
Den hade kostat inalles $700. Så mycket hade jag ej
fått igen på långt när, men jag hade lyckats afyttra
Wilmette-egendomen och hade i Sverige fått åtskilliga
intressanta tillägg till min boksamling äfvensom saker
för hushållet, hvilket allt i viss mån ersatte förlust och
tidsspillan. Vi kände oss i förstone något modstulna,
ej minst på grund af de många motigheter som mötte
oss i försöken att anskaffa förnödenheter och få dem
forslade upp på berget. Ingen, som kört ett lass dit,
ville göra det omigen, och på så vis kom jag att
förspilla en mängd tid på att ränna kring bygden och leta efter
folk, som ej varit på berget eller kände till det. Det
var ett dagsverk att köra ett lass, hur litet detta än
var, dit upp och måste betalas som sådant, d. v. s.
med 21/2—3 dollars. En gång slapp jag undan med V/i
dollar, emedan koraren ansåg sig ej kunna begära mer
än bela lasset var värdt. Men så tillade ban, förstås,
att ban ville ej göra om det. Ibland, då jag blott
behöfde cn säck mjöl eller dylikt, lånade jag en häst,
men två dagar förspilldes lika fullt, ty hästen skulle
ju ledas åter till sin egare. Smärre bördor vägande
15—25 lbs., bar jag sjelf i en säck på ryggen. Vi
glömde dock snart nog förtretligheterna, ,och vårt mod
styrktes af uppmuntrande bref från våra vänner. Icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esvagabond/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free