Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
VAGABOND OCH REDAKTÖR.
framåt. Och jag knoga’ framåt på den leriga stråt, med
min knölpåk i hand. Nu i hackar jag klef, tills att andan
mig tröt, och en svettflod så varm utför kinderna flöt,
och det kändes ibland, som om in i min barm något
råkat i sken. Nu i solunk jag drog öfver stockar och sten
genom moltyst en skog, der hvar qvist, der hvar gren
mig i ögonen slog och i trasor mig ref. Här en
svällande bäck för en stund gaf mig bry. Ingen bro syntes
till, och riskera jag vill ej att hoppa, för si med min
klumsiga kropp plumsar säkert jag i. Men en
kullfal-lcn stam fick sist tjena som spång. Der ett stinkande
kärr med en betande märr, der jag vadade fram upp
till knäna i dy, fast min stöfvel var läck. I skymningen
nådde jag fram till vännen E :s nybygge. Det
inbrytande mörkret hindrade mig från att njuta af den
omgifvande naturens skönhet. Men så mycket mer
hängaf jag mig åt den njutning, som ligger i betraktandet
af huslig lycka och hemtrefnad. Medan fru E.
uppdukade en efter dagens strapatser ytterst välsmakande
måltid, uppdukade jag den ena historien efter den
andra från mitt vexlingsrika lif. Fru F,. skrattade på sitt
hjertliga, allt vinnande sätt, och vännen E. utstötte
emellanåt ljud, som något erinrade om skratt. Efter
ett par timmars muntert samspråk kröpo vi till kojs
på golfvet, ty vännen E. höll starkt på, att säng var en
lyxartikel, något, som tydde på förfining. Jag sof,
såsom blott en nattvakt eller staden L-ds
kommunalfä-der kunna sofva. — Strålande klar är dagen med ljum,
barrdoftfylld luft. Rundt omkring det lilla nybygget
står en hedersvakt af höga majestätiska furor, från
hvilka ett doft sus som af en aflägsen åska når det
lyssnande örat. Då och då höras vingslagen af en
uppskrämd fasan, en hackspetts knaprande eller en
koskällas melodiska pitiglande. Luften är varm och
behaglig, det är icke dalarnes tryckande hetta. Allt
förenar sig att bibringa en känslor af paradisisk vältrefnad
och fröjd. Man känner sig, som om man här skulle
vilja drömma bort ett lif. Här kunde man förmå
glömma, glömma lifvets vedervärdigheter, glömma alla
missöden, glömma, att derute i den kalla egoismfyllda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
