- Project Runeberg -  Vagabond och Redaktör. Lefnadsöden och Tidsbilder /
325

(1914) [MARC] Author: Ernst Skarstedt With: Jakob Bonggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.

325

räddning. Vi kommo öfverens om att aldrig mer,
såsom vi så ofta förut gjort, klaga öfver regn. Aldrig
skulle någon kunna med större hänförelse lyssna till den
ljufvaste musik, än vi lyssnade till hvarje droppes fall,
när det ändtligen började regna och snön smalt undan.
Hur skulle jag kunna skildra vår glädje, när vi vaknade
om natten vid regnets smattrande mot rutan, vår oro
vid tanken, att det måhända icke var regn utan snö
eller hagel vi hörde, och vår ängslan, då vi tyckte att
det aftog i styrka. Blott ett till af de obehag vintern
förorsakade vill jag nämna. Då jag cn dag i mars
skulle taga en bok från hyllan i vårt s. k. förmak, hvartill
dörren alltid hölls stängd, emedan vi ville spara på
värmen i köket, der vi tillbragte den mesta tiden och
hade alla böcker och andra saker, som vi behöfde, fann
jag, att väggen bak hyllan var grön af mögel och en
stor del af böckerna våta och mögliga. 1 ett oeldadt
rum kan naturligtvis icke en vägg af knappast en tums
tjocklek utestänga fukten, då det snöar eller regnar
oupphörligen vecka efter vecka, månad efter månad.
Trots allt har jag dock några af mina ljufligaste
minnen från denna vinter. När kan väl makars lycka vara
större, än när de känna, att de icke ega någon annan i
bela verlden att lita på, att trygga sig till och bero utaf
än hvarandra? Hvar skall hemfrid finnas, om icke i
ett hem, som är afstängdt från alla störande inflytelser?
Sedan jag mjölkat, fodrat kreaturen, sågat och huggit
tillräckligt med ved, skottat snö från taken, o. s. v.,
hvartill förmiddagen åtgick, stannade jag vanligen inne
bela eftermiddagen, skref, läste och samtalade, och så
på qvällen, när djuren fått sitt nattmål och
qvällsvar-den var undanstökad, läste jag högt för Anna eller
spelade fiol, medan vi tillsammans sjöngo några af de vackra
amerikanska sånger af Westendorff, Rutledge och
andra, hvilka förekommo i några sånghäften, som jag
köpt i Portland. Så uppstämde vi med
fiolackompanjemang "Wi 11 1 mect my ängel mother," "Speak kindly to
the old folks," "I’ll never leave old Dixie land again,"
eller de förtjusande vackra och rörande "Do not leave
me, lassie dear," "Ängels will open the beautiful gates,"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esvagabond/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free