Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 VAGABOND OCH REDAKTÖR.
"We sit in the twilight and ponder" och andra, hvilkas
toner och innehåll så innerligt väl öfverensstämde med
våra känslor och sinnesstämning i den ensliga
skogshyddan.
I mars var snön så fast, att man kunde gå på den
utan snöskor. Anna och jag lemnade då vårt hus för
första gången på två månader och företogo små utflykter
till rödjningcn och till skogsbrynet vid norra sidan af
dalsänkan, der bergets norra sluttning tog vid och man
genom trädens galler hade en hänförande utsigt öfver
hela Cascade-bergskedjan och Mount St. Helens för en
sträcka af 70 eller 80 mil. Långt nedifrån hördes
bruset af vattenfallen i den der flytande Lewis-floden, ocli
på höjderna der bortom kunde vi på ett afstånd af
några få mil urskilja farmtäppor inne i skogen med
byggnader, stängsel, kreatur m. m. Vi afundades dem,
som bodde der, då vi sågo, att marken var bar och intet
antydde, att de haft någon snö. En och annan gång
gick jag på jagt. Fasaner funnos temligen talrikt.
Ibland kunde vi från våra fönster räkna ett halft
dussin i en enda buske. Men det var svårt att obemärkt
smyga sig på dem, och ej sällan hände, att jag gick
miste om mitt byte, när det föll i den lösare snön bland
buskarnes stammar och försvann på platser, dit jag
ej vågade mig af fruktan att drunkna i snön. En och
annan hare fångades i fällor, som jag placerade i deras
gångar under snön och åt katten sköt jag nötskrikor,
sedan jag upptäckt, att de stulo ägg i hönsens rcden.
Jag hade någonstädes hört, att harar lättast dödas
derigenom, att man gör en hastig vridning på deras hufvud.
Jag profvade metoden på en af de fångade hararne.
Jag höll honom i öronen bakom min rygg, för att slippa
se hans rädsla, men just som jag gjorde den
märkvärdiga knycken på hans hufvud, gled ban ur min hand,
och i nästa ögonblick såg jag honom försvinna öfver
snön med ett iltågs hastighet. Den 13 mars, medan snön
ännu låg 3 fot djup, förvånades vi öfver att få se
Ma-comber och hans hustru komma klifvande genom snön.
Gumman var, förstås, dödstrött, tnen hon sade sig icke
ha kunnat vänta längre att öfvertyga sig om, att Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
