Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
VAGABOND OCH REDAKTÖR.
ett arf från våra grymma, krigiska, köttätande och
supande förfäder, och då man från barndomen vants vid
kött, blir det ett behof, från hvilket man blott med
svårighet kan frigöra sig. Med vegetarisk diet kan man
godt reda sig. Peter O. berättade, att han en gång,
medan han bodde i Missouri, i bela 3 månader lefvat
uteslutande på bröd, mjölk, sirap, grönsaker, potatis och
frukt och arbetat lika hårdt som någon af sina
arbetskamrater, hvilka hufvudsakligen åto kött och fläsk.
I maj hade vårt vinterförråd börjat tryta. Vi
befunno oss i samma ställning som Gunnar, om hvilken
det heter, att ’.’icke ett mjöldoft det fans i hans tjäll
och icke ett ax uppå logen." Anna gick till
Macom-bers och bar hem derifrån samma dag 30 lbs mjöl. Vid
ett annat tillfälle bar hon en lika stor börda från
Cresaps farm, ett afstånd af S mil, och ett par gånger
bar hon stora bördor af vilda björnbär, som hon
plockat i den brända skogen nedanför berget, der de
förekommo ymnigare än uppe hos oss. Hon blef icke trött,
utan njöt i stället af dessa ansträngande promenader.
Det var nästan omöjligt att tänka sig, att denna starka,
genomfriska qvinna var den samma, som blott några
år förut i Chicago varit så eländigt svag och full af
krämpor. Hon var också innerligt glad öfver denna
förändring och fullkomligt nöjd med sin lott, som dock
skulle synts de flesta andra qvinnor outhärdlig. De
öfriga nybyggarehustrurna beundrade henne. De hade
ju hästar och vagnar, grannar på nära håll och kunde
utan besvär komma hvart som helst och få hem, hvad
helst de behöfde. En och annan mente på, att hon
borde skilja sig från en man, som dragit henne i sådant
elände, men dem svarade hon skrattande, att hon ej
ville byta det fria lifvet och den sköna naturen på
berget mot den bästa farm på låglandet, och när jag första
gången påpekade, att vi måste flytta från berget, erbjöd
hon sig att taga tjenst och arbeta ihop nog åt oss att
lefva af, så att vi ej behöfde öfvergifva vårt skogshem,
der hon trifdes så väl och kände sig lycklig och
tillfreds. Aldrig såg jag ett moln på hennes panna eller
hörde henne fälla ett ord af missnöje. Att få följa mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
