Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
VAGABOND OCH REDAKTÖR.
"Vi trodde, att ett hem vi ändtligt fått.
Vårt olycksöde enligt gamla seden
Dock tyckte, att vi hade det för godt
I allt vårt slit och släp, och derför brådt
Det jagade oss ut ifrån vårt Edén.
Ju oförskämdare cn menska är,
Ju fräckare hon rynkar ögonbrynen
Mot nästan, och ju mera hon begär,
Ju högre hon sin dumma skalle bär,
Dess mera gynnad blir hon af försynen.
Men handla rätt mot hvarje man, var god
Och aldrig efter någons ofärd trakta;
Låt menskor pröfva fritt ditt tålamod
Och håll ett löfte dyrt som lif och blod,
Och Gud och menskor skola dig förakta.
Dock hoppet sällan dör i menskans bröst,
Ej ens när ödets gissel skarpast svida.
Så gerna lyssnar man till hoppets röst,
Och i den tanken ligger också tröst,
Att vi ej ensamt, men gemensamt lida.
Och derför vill jag nu min julcsång
Ej sluta med en bitter, tröstlös klagan.
En bättre tid kan randas, fastän lång
Och svår vår väntan synts och ofta vrång
Och orättvis den tunga ’fadersagpn.’
Men lefva vi på gammalt, ärligt sätt,
Det går på tok till sist, vi måste tro det.
Vill man ha framgång, skall man taga lätt
Sin pligt och anse vördnaden för rätt
Och sanning som en sjuklighet i blodet."
Tvi, så cyniskt! utbrister kanske någon granntyckt
läsare. Det må så vara. Men då man ständigt ser, att
framfusiga, hänsynslösa, för andras väl likgiltiga,
anspråksfulla och gnidiga menniskor gemenligen äro de,
som ha framgång, medan de försynta och anspråkslösa,
hur de än sträfva, icke komma någon väg; att personer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
