Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
VAGABOND OCH REDAKTÖR.
vet jag. Mina byggnader och stängsel kostade mig
visserligen i kontanta penningar icke mer än $150, men
för kreatur, höns, bin, hö, verktyg m. m. betalte jag
S290, för matvaror $155, för kläder, fotogén, frimärken,
tidningar o. s. v. $140. Under tiden voro mina inkomster
följande. Jag sålde 4C lbs. smör för $10, 2 dussin ägg
för 65 cents, 22 lbs. fläsk för $2.25, en kalf för $10,
skogsbär för $1 samt fick af Josua Lindahl $2.50 för en
samling djur i sprit och af en farmare $1.40 för tillsyn
af hans kreatur. "In natura" fingo vi 29 lbs. smör, 45
dussin ägg, 125 lbs. honung, 108 lbs. fläsk, 4 höns, litet
ärter och morötter, tillsamman representerande ett
värde af $35, några gallons skogsbär, 20 skogsfoglar ocli
harar, en hjort, mjölk, ved samt husrum, allt detta
värd t 80 eller 90 dollars. Lägges nu härtill, att jag
sålde platsen för $25, och att kreatur, höns, bin och
verktyg, när jag omsider afyttrat bela subberten,
inbragte $135, så är det lätt att räkna ut, hvad ersättning jag
fick för allt slit och släp, alla obehag och allt det
förskräckliga rännandet upp- och nedför berget och kring
bygden. Inalles hade jag under l’/2 år tillryggalagt
1.700 mil till fots. Jag icke blott fick ingenting alls,
utan hade förlorat omkring $550 i kontanta pengar. Och
likväl, i trots af allt, strapatser och förluster, tänkte
både Anna och jag många gånger med längtan och
saknad på vårt lilla hem i skogen, omsväfvadt som det vai
i vår fantasi af ljufva minnen och vemodsfull romantik.
Att det ej tjenade till något att stanna på Woodens
farm, insågo vi snart. Der fans en äng på 8 eller 10
acres, men det hö, som den afkastade, behöfde häri
sjelf för sina djur, och hvad litet af potatis och
grönsaker vi kunde få från den lilla täppa, som ban ville
låta oss begagna, var ej värdt att spilla tid på. W.
sjelf var högst otreflig, knarrig och svår att komma
öfverens med. Till all lycka bodde ban icke på sin
farm, utan flera mil derifrån, men han kom nästan hvai
vecka på besök, och alltid bråkade och grälade han, än
för att djuren fått för mycket att äta, än för att de ej
fått nog. Till slut blef jag trött på detta och gaf
honom cn uppsträckning, som kom honom att stämma ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
