Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
arm hålla inspirerade tal extempore. Schwartz egde
vid denna tid en inkomstbringande saloonaffär och
förvånade mig gång efter annan med sin underbara
förmåga att kunna, som det heter, "ta’s med" folk af alla
sorter. En qväll kom en figur in och ville ovilkorligen
sjunga en sång för oss. Då han sjungit en vers, sade
ban: "Detta var första versen," samt började sjunga
igen. Schwartz afbröt honom tvärt med orden: "Sista
versen, Johnson! Jag vill bara höra sista versen."
Hvilken anmärkning så förbryllade sångaren, att ban
afstod från att sjunga mer. I stället började han
berätta anekdoter af den sort, som börjas med: "Vet du
hvad Karl 12 sa’ till småländingen?" eller: " Vet du,
hvad gardisten sa’ till Karl 14?" Men S. lät sig icke
öfverrumplas. "Nej," svarade ban berättaren, "jag vet
det inte och vill inte veta det." Och så undsluppo vi
de tråkiga anekdoterna. S., som i Sverige egnade sig
åt krigstjcnsten, hade vistats i Amerika sedan 1871, dJ.
lian var 22 år gammal. Han hade varit fäktmästare,
gymnastiklärare m. m. i Boston, privatsekreterare i
Florida, polisman i Colorado. I sitt hem i Portland
egde han ett stort bibliotek och en vacker
konstsamling. Han var väl beläst och, ehuru icke musikaliskt
begåfvad, en stor vän af sång och musik och hade äfven
lärt sig spela åtskilliga melodier på flöjt. Men om ban
tog fram instrumentet, då Zachrison var på besök hos
honom, betraktade denne det som en afskedssignal och
reste på sig, sägande: "Jaså, du vill, att jag skall gå min
väg." Z. hade näml. hvarken anlag eller smak för
musik. Snedt öfver gatan från Schwartz’ affärsplats hade
en ovanligt korpulent skåning vid namn Bengtson
saloon. Denne B. var harmynt och talade genom näsan,
otydligt och sluddrande, så att det vanligen tog någon
tid, innan man lärde sig förstå honom. B. ville gerna
anses som en tänkare och vis rådgifvare och
undfägnade särskildt nykomlingar med en ganska originel
föreläsning om lifvets allvar m. m. "Min gode man,"
började han, i det han med pekfingret drog ut linier pä
krogdisken, "lifvet är en allvarlig sak. Här ser du en
väg, du följer den. men så finner du en ny väg; akta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
