Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.
381
ögonblickligen taga på.sig och följa, med mig till
Portland. Fribergs två barn, en omkring 16-årig pojke och
en flicka, gjorde invändningar. "Mamma" hade sagt,
att de icke skulle tillåta någon att taga barnen derifrån.
’’Men jag säger, att de skola följa mig, och det
ögonblickligen," sade jag. "Har mr S. sett mamma och
pappa?" — "Ja, det har jag," kunde jag sanningsenligt
svara, då jag ju hade sett dem, fast ej i den mening den
fiågande tog ordet. "Men vi måste ha tid att packa
ihop deras kläder." — "Behöfs inte. Jag har inte tid
att vänta. Sista färjan lemnar, som ni vet, Vancouver
kl. 6, och till dess måste vi vara der." Inom några
minuter hade jag båda barnen hos mig i vagnen, och
så körde vi. Jag tog en annan väg tillbaka i hopp att
slippa möta Fribergs. De båda vägarne förenade sig
med hvarandra på en plats ungefär 6 mil från
Vancouver, och jag hoppades, att Fribcrgs skulle ha passerat
denna punkt, innan jag hann dit. Men olyckan ville, att
jag skulle komma en minut för tidigt. Just som jag
svängde om vägkröken, döko Fribergs upp framför
mig. De stannade tvärt. "Har S. tagit barnen?"
frågade mrs F. — "Ja, det har jag. De äro icke ämnade
att tjena er som en handelsvara." Det blef tyst för ett
ögonblick. Derpå utbröt en skur af skällsord, ovett
och smädelser, hvartill jag sällan hört maken. De
"gudfruktiga" menniskorna, som ett par månader förut
predikat och bedt för mig så salvelsefullt, svuro nu som
turkar. "Håll tömmarne!" röt F. till hustrun och
började kraf la sig ur kärran. Men som ban var mycket
större och starkare än jag och, efter hvad jag hört,
varit soldat i Sverige och känd som en väldig
slagskämpe, lät jag honom icke få tillfälle komma mig
närmare. Jag gaf hästarne en klatsch med piskan, och
inom några minuter var jag utom synhåll för dem.
Så gick det till den gången, då jag stal mina egna barn.
Kl. VJ på qvällen voro vi välbehållna i Portland.
Några dagar derefter lemnade jag den minsta till ett par
barnlösa makar, Oskar Peterson och hans hustru, hvilka
då hade en farm 5 mil från Portland, och 7 månader
senare den äldsta till en farmarefamilj Andrew Brown
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
