Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
ti:-, lians amerikanska vänner visade sig knussliga mot
honom, fransade han sig all befattning dermed, och
jag hörde ej mer om saken. När nu på hösten 1888 den
förut omnämde bekante jernvägs- och ångbåtsmannen
A E. Johnson öppnade ett biljett- och landkontor i
Portland, tyckte jag mig se ett nytt tillfälle vinka och
skyndade att skrifva till mr J. och fråga, om han icke
kunde gifva mig anställning. Han svarade, att han icke
kunde använda någon, som saknade praktisk
erfarenhet i landaffärer, men att han hade ett förslag att göra
mig, om jag hade tid och lust att besöka honom på hans
hufvudkontor i St. Paul, Minn., i hvilket fall han ville
sända mig jernvägsbiljett. Ingenting kunde ha kommit
lägligare för mig än detta anbud. Det föreföll mig
nästan som ett budskap från högre regioner. Kort
derefter hade jag biljetten i. min ego. och den 2 december
afreste jag från Portland. Vid min ankomst till St.
Paul fann jag, att mr J. farit till Chicago. Jag gjorde
en afstickare till Minneapolis, för att helsa på min vän
Gustaf Wicklund vid Sv. Folkets Tidning, köpte derpå
biljett till Chicago, dit jag anlände på morgonen den
8. Eget nog var mr Johnson en af de allra första
personer, som jag mötte efter mitt utträde från
jernvägssta-tionen. Några timmar senare satt jag mellan honom
och hans kompanjon Olof Searle på en bänk i
Mortensens biljettkontor vid Kinzie st. och mottog mina
för-hällningsorder. J:s förslag var, att jag skulle skrifva
en serie artiklar otn Oregon och Washington-territoriet
och försöka få så många tidningar som möjligt att
abonnera pä serien. Jag fick skrifva precis som jag
ville, ondt eller godt, beröm eller klander, endast det
blefve så. att jag kunde sälta mitt namn under
artik-larne och ansvara för deras innehåll. Så långt var al It.
godt och väl. Men jag föreställde honom på samma
gäng det osannolika i, att tidningarne skulle vilja betala
något nämnvärdt för artiklar af denna art, i synnerhet
då artiklarne skulle vara gemensamma för alla
tidningarne, och framhöll, hur få tidningar det fans att vädja
till, och hur klena utsigterna voro att med ett pris af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
