Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haft, hvad jag behöft. Men detl var annat i Boston.
Der var jag ofta pank. Förstå ni hela betydelsen af
detta ord? Pank, utblottad! Det var då jag fick hjelp
af Axel Emil Schwartz, och det glömmer jag aldrig.
Här skola ni få se, hur samvetsgrant jag antecknat
alltihop." Dervid tog ban fram ur sin bordslåda en
räkenskapsbok, slog upp en sida och pekade på dess många
siffror. "Här se ni," fortsatte han, "olika poster, 2, 3, 5,
10 dollars o.s.v.. som Schwartz lånat mig. Men ni se
också dessa streck, som jag dragit öfver siffrorna, och
som betyda att lånen blifvit återbetalta. Ni se också,
att summan stämmer med den af Schwartz uppgifna."
Det gjorde den visserligen, men huruvida
öfverkorsningarne voro lika trovärdiga, derom kände jag mig
icke fullt öfvertygad, jag vet bara, att när jag omtalade
episoden för Schwartz, utbrast ban skrattande: "Det var
det beqvämaste sätt, jag någonsin hört omtalas, att göra
sig qvitt sina skulder. Man stryker öfver dem. Ha, ha.
ha! Ja, Gud välsigne honom i alla fall! Inga kalkyler!
Lefve Waldemar Torsell!"
Tre gånger säg jag svenska teaterpjeser uppföras,
näml. Nerkingarne, Anderson, Peterson och Lundström
samt Chicago nattetid, ett af skådespelaren Carl Pfeil
från olika operetter sammanfogadt potpourri, fullt af
komiska situationer. Tre af de uppträdande voro
maskerade likt tre af de svenska tidningsmännen. Pfeil,
som i pjesen hette Snillén, liknade Ninian, Schultz
såsom Pillén var en afbild af Pallin, men allra
mästerligast var den långe Ovington, som under namnet
Skålander företedde en sådan förvillande likhet med
Torsell, att t. o. m. dennes hustru på min fråga, om hon
kunde se någon skillnad mellan sin man och aktören,
medgaf, att det enda som skilde dem åt var, att
Ovingtons skägg möjligen var en liten smula mörkare än
Torsells. Emellanåt tjenstgjorde Ovington som
sufflör, och auditoriet höll på att kikna af skratt, när han
plötsligt sköt sin långa lekamen upp genom
sufflörsluckan och ropade något till de spelande eller
kastade sufflörskåpet öfver ända och vändande sig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
