- Project Runeberg -  Vagabond och Redaktör. Lefnadsöden och Tidsbilder /
394

(1914) [MARC] Author: Ernst Skarstedt With: Jakob Bonggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

394

VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.

Wilmettc, der jag stannade öfver juldagen och återsåg
mitt gamla hem. Med Ninian hade jag ett långt samtal,
men då liksom vid andra tillfällen, när jag var ute med
honom, tycktes det omöjligt att få honom att tala
resoii. I sina uttalanden gick han till de förfärligasto
üfverdrifter och begagnade ett språk, som genom sina
barocka vändningar och orimliga grofheter afstack från
allt, hvad jag förr eller senare hört. Linder var utan
anställning och ville gerna komma in vid Lindstrands
tidning. Detta hade möjligen låtit sig göra, om inte
Ninian satt sig deremot så obevekligt. 1 likhet med
Kimblad kunde Ninian icke fördraga Linder. Elmblad
var dock alltid foglig, men Ninian var nästan lika
omed-görlig, som Linder sjelf är, då han fattat agg till någon,
och alla mina försök att omstämma hans sinnelag, voro
fåfänga. Jag vädjade till hans religiösa känsla,
eftersom ban med en hisklig ed bedyrat, att ban var mer
religiös, än jag någonsin skulle kunna bli. Jag
uppmanade honom att öfva sig i förlåtelsens konst och fick
till svar: "Det gifves ingen förlåtelse hvarken i himmel
eller på jord. Gud bevare mig i Jesu namn från att
någonsin kunna förlåta!" Det sista yttrade han med
hopknäppta händer och en salvelsefull uppsyn. Allt
detta hindrade dock icke, att när Linder kom upp på
tidningens kontor, Ninian kunde skaka hans hand med
värme och helsa honom med ett: "God dag, gamle
ur-vän!" Trots allt det plumpa och ohyfsade fans det hos
Ninian en viss naiv barnslighet. Samma dag jag kom
till Chicago lemnade jag honom några rimmade rader
och had honom gifva dem till Nils Anderson och följa
med honom till den piats, der jag väntade, men för
ingen del yppa, hvem som skrifvit raderna. Då Ninian
och Anderson kommo, såg jag genast, att A. hade reda
på, att det var jag, som skickat bud på honom. "Hur
kunde du gissa, att jag var här?" frågade jag. "Det
talade Ninian om; jag behöfde inte gissa," svarade A.
"Hvarför gjorde du så?" frågade jag Ninian. Hans svar
löd: "Anderson frågade ju, hvem brefvet var ifrån."
Ninian var i grund och botten en känslomenniska, helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esvagabond/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free