Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Religiösa Skaldestycken - Bönen af C. J. Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RHigiiwi »kaldcntycken.
57
Så himmelsk säll är ingen veklings sömn
På rosors bädd i myrtenträdens skugga
Som dygdens hvila efter mödans kamp.
Ack, Flavius, alla måste vi omsider
Från verlden dö! Ej evigt solens ljus
Skall kyssa oss ur lätta morgondrömmar,
Ej evigt månens vexlingar regera
Vår snabba tid. Snart ingen helsning mer
Från vårens lärka, ingen vänlig sång
Från näktergalarne i rosenlunden!
Då när en slutlig qväll i blodig purpur
Yår himmel klär, då fröjdas dygden först,
Som dagens tyngd bland pligtens törnen burit.
Likt åkermannen efter slutad skörd
Hon minnets fest i fridens skugga firar,
Och englar torka från dess panna svetten
Och räcka vänligt aftonens pokal
Der glömskan af det jordiska sig blandar
Med himlens försmak. Mot en evig morgon
Hon slumrar in vid psalmodiers ljud.
Flavius.
Ljuft är ditt tal, o moder! Yäl begriper
Jag ej din mening; högt mitt hjerta slår
Likväl af tjusning vid de söta ljuden.
Se, när du talte, i mitt öga trängde
Sig underbart en tår. Jag tyckte mig
I famnen af en mörk omätlig skog
En vänlig fågels sång om natten höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
