Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Manhem af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNTIDEN.
Manhem’).
"Åyct var en tid det bodde uti Norden
En storsint ätt beredd för frid som krig.
Då, ingens slaf och ingens herre vorden,
Hvar odalbonde var en man för sig.
Med svärd han röjde våld, med plogen jorden.
Med lugn för Gud och man han gick sin stig.
Sig sjelf sitt värn, ban visste andra skydda,
Och kungasöner växte i hans hydda2).
Till honom ej, från vidt aflägsna stränder,
Med skeppen flöto konstiga behof.
Ej krämarn musten sög utur hans länder,
Ej flärdens yppighet hans vinst begrof.
Men åkern plöjde han med egna händer,
Hans tillit var hans arm, hans skatt var hof. 3)
Vår konst att njuta är, hans var umbära,
Och sjelf sig vara nog, var all hans lära.
Om han ej öfvad var att sirligt tala,
Hans handslag gälde mer än ed och skrift.
Ilan drog ej agg inunder löjen hala:
Hans hand bar svärd, men ej hans tunga gift.
1) "Manhem" (af isländsk» Mannheimr) betecknnr här Sverige.
2) Så skyddade en bonde Håkan i Westergötland, ett af Sveriges land
skap, under tre är den norske prinsen Olof Tryggvason och hunn moder mot
deras mägtiga fiender.
3) "Hof" betyder det riitta mättet, det tillbörliga, det passande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
