Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Svea (utdrag ur denna dikt) af Es. Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosterländska sånger.
13 j
Svea.
(Utdrag ur den berömda dikten med ofvanstående namn).
Sveas forna dar’, o fädrens gudaminnen!
I seklens långa natt I skymten och försvinnen.
I sången lefven qvar! — Den tiden är förbi,
Då tr}rgg, som klippans rot, som himlens vind så fri,
Och närd utaf den skörd, som på hans täppa grodde,
Europas segrare i Nordens hyddor bodde.
För ära och för rätt, för kung och fosterland,
Han slösade ej ord, men väpnade sin hand.
Han plöjde fädrens jord och ärfde deras seder,
Såg glad i lifvet in och trygg i grafven neder;
Och skild från vekligt prål och yppighetens flärd
Han ej beskattad blef, men ärad af en verld.
Ej Asien klädde än, ej Indien honom födde,
För honom Söderns folk och ej dess drufvor blödde.
Osmakligt var ej än hvad helst som nämndes svenskt,
Hans sinne, som hans drägt, var varmt och fosterländskt.
Och inga nöjens gift och ingen ångers smärta
Stal helsan från hans kind och modet ur hans hjerta.
Nöjd med hvad jorden bjöd och skog och bölja gaf
Han sökte ingens skydd, och hade ingen slaf(?),
Med svärdet och en vän ban trygg och rik sig trodde?
Och gästfrihet var namn på hyddan, der han bodde.
Så lefde han förnöjd och utan qvinligt knot
Han gick med öppet bröst sitt ödes storm emot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
