Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Odalbonden af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Eterneller oeli Vårblommor.
De väldiga herrar, med skri och med dån,
Slå riken och byar omkull;
Tyst bygga dem bonden och hans son,
Som så uti blodbestänkt mull.
Mig mycken lärdom ej är tung;
Jag vet blott hvad är mitt.
Hvad rätt är, ger jag Gud och kung,
Och njuter resten fritt.
De lärde, de rike de bråka sitt vett
Att röna hvars rätt som är god.
Mig ren är den rätt, som man värft med sin svett,
Och som man värjt med sitt blod.
Jag går ej stadigt stugan kring;
Ty blir mig hågen varm,
Jag vandrar upp till Svea ting
Med skölden på inin arm.
Med mång’ ord talar vår lagman ej
För kungen i allmän sak.
Men kraftigt är allmogens ja eller nej.
Under vapnens skallande brak.
Och om till krig han uppbåd ger,
Så gå vi man ur gård.
Der kungen ställer sitt baner,
Der drabbar striden bård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
