Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Vikingen af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
’ Eterneller oeh Vårblommor.
Det var en hel vinter, — den syntes mig lång,
Och fast jag var kung var dock jorden mig trång,
Emot hafvet.
Jag ingen ting gjorde, men hade ej ro,
För att hjelpa hvar hjelplös gäck.
Till mur vill man ha mig kring bondens bo
Och till lås för tiggarens säck.
På sakören, edgång och tjufvar och rån
Jag hörde mig mätt. — Vor’ jag långt derifrån
Uppå hafvet!
Så bad jag — men hä’n gick ock vintern lång,
Och med sippor stränderna strös.
Och böljorna sjunga åter sin sång,
Och klinga: till sjös, till sjös!
Och vårvindar spela i dal och i höjd,
Och strömmarne frie störta med fröjd
Uti hafvet.
Då grep mig det forna osynliga band,
Mig lockade böljornas ras.
Jag strödde mitt gull öfver städer och land,
Och slog min krona i kras,
Och fattig, som förr, med ett skepp och ett svärd,
Emot okända mål drog i vikingafärd
Uppå hafvet.
Som vinden frie vi lekte med lust
På fjerran svallande sjö.
Vi menniskan sågo på främmande kust
På samma sätt lefva och dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
