Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Anskarius i Birka (dialog) af K. A. Nikander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosterländska sånger.
* 101
Anskakics.
Att vända ryggen till i farans timma,
Att från sin herre och sin konung Hy,
Då han med fienden för lifvet kämpar,
Förrädiskt är, och den, som så beter sig.
Den spottar qvinnan på, den dräper mannen,
Och ingen ärlig hedning handlar så.
Men att bli Guds förrädare är värre:
Det ropar eld från himmelen; jag ryser
Vid denna tanke. Clemens! gode Clemens!
Hvem blåste den in i ditt rena hjerta?
Hvi vill du den med fagert sken förgylla?
I nöd, i död Gud sina trogna pröfvar,
Ye den, som icke profvet håller, broder!
Hans verk skall falla, som ett hus på sand,
Och bättre vore, att ban aldrig börjat.
(Sammanknäpper händerna till bön).
Min Fader! stoftet fruktar, glad är anden:
Han är hos dig, ban vet på hvem ban tror.
Låt himlen upp för mig: tag mig vid handen,
Och sänd mig en af dina englars chor.
Se, i mitt timglas rinner sista sanden:
Vänd det omkring igen; din makt är stor.
Vill du, det rinner ut, så ske din vilja:
Ej lif, ej död mig från ditt anlet skilja.
När klockan slår, och striden mig omringar,
Stäm upp min själ till helig ro och frid:
Om öfver mig din engladufva svingar,
Blir segren himmelsk, eller döden blid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
