Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Den siste skalden af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
’ Eterneller oeh Vårblommor.
I kungaborgen lyste ljusen klara,
Vidt hördes midnattsfestens vilda fröjd;
Kring borden satt de fagra jungfrurs skara
Och mången ungersven, till lekar böjd.
’•Låt bägarn, fyld till brädd, kring laget fara!"
Skrek konungen. "Jag är i qväll förnöjd".
Men tunga slag på porten störde festen:
"Låt upp", sad’ kungen, "för den nye gästen!"
In trädde skalden.— Dörren knappast rymde
Den gamles majestätiska gestalt.
En okänd fruktan lagets glädje skymde
Och tyst som grafven blef i salen allt.
Snällt mången mö bakom sin granne rymde,
Af bäfvan månget thignarhjerta’) smalt.
Men tyst, en vålnad lik från andra verlden,
Stod gästen der med ögat fäst på värden.
"Hvem är du främling?" ändtligt kungen frågar
Och gör ett kors utöfver bägarns rand 2).
"Om jagad upp ur grafvens sköt’ du tågar,
Yik hän i korsets namn till skuggors land!
Om i ditt bröst än lifvets flamma lågar,
Så tag den gyllne bägarn af min hand!"
Den gamle bägarn tar och drycken tömmer,
Hans öga tänds, han mjödets kraft berömmer.
"Hvad du mig gjort, dig Gud en gång betalar
Och tröstens dryck dig ej i nöden spar.
1) Tbignarman, hofman, gamla tidens adelsman.
2) Att i fara göra korstecken var ett bruk hos de företa kristne i Sverige
liksom hos katholikerua i andra länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
