Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Den siste skalden af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
’ Eterneller oeh Vårblommor.
En högre magt liar tyckts min styrka höja,
Och jag har härdat ut till denna stund.
Så har jag vandrat öfver berg och dalar,
Så har jag kommit i min konungs salar.
Af dig, o drott, jag intet vill begära,
Ej kostlig gåfva, icke bröd och lön;
Men vill du skalden någon nåd beskära,
Så tillstäd honom blott en enda bön:
Att än en gån g få höja festens ära."—
"Välan, utaf din konst gif oss ett rön!"—
Sad’ konungen. — Den gamle satt i gången
Och harpan slog och sjöng den sista sången:
"Vid målet är jag
Af långa resan,
De matta senor
Mig icke svikit
På sista färden.
Tack er, I magter,
Som nådigt vakat
Öfver den gamle
Att hans själ
Måtte se den dag,
Hvarefter hon längtat! —
Jag vet, hvar jag är.
Känner jag icke
Det väldiga Svithiods
Konungasal?
Der tapprare männer
I högsätet suttit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
