Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar - Svea af Es. Tegnér - Fornnordiska vishetsregler af Es. Tegnér - Odalbonden af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elerneth r or)t VurhtoinMor.
"Svenska akademien tillerkände pil högtidsdagen 1H11 stora priset åt
poemet Svea, som hördes med sorl af beundran och snart i tusende afskrifter
flög genom landet. Det var sjunget ur folkets bröst. Det var diktadt i
Kiimens skogar. TeguZ-rska poesiens morgon flammade lin I sitt klaniste
guld," säger Böttiger i Tegnérs lefnadsteckning.
Utdraget ur sången "Kung Jlele och Thorsten Vikingsson" i Frithiofs
Saga innehåller många af de vishetsregler, som uttalas i vår forntids
förnämsta qväde: "Den Höges sång" (Havamal), en af Eddans yppersta sånger.
De "höga gudar", om hvilka Thorsten i sången talar, äro våra förfa
ders åsa- eller asagudar, den hedniska fronliira/it giulomligheter. Denna
lära intar bland alla hedniska trosläror ett af de högsta rummen. Den
skildrar all tings uppkomst, de goda och de onda ar.demagterna, andens och
materiens kamp i himmel och på jord, oskuldens fall, behofvet af försoning,
dygdens belöning och brottets straff efter döden, de ändliga tingens
slutliga undergång i en verldsdom och vcrldsbrand (Ragnarök), ur hvilken en
ny verld utan brott ocli plåga skall uppstå, öfver hvilken It an skall herska,
hvilken "ingen nämna vågar," en Ond, miigtigare fin de andre gudarne.
Dessa gudar voro ursprungligen endast personifierade naturkrafter. De tre
liögste, hvilkas bilder voro uppstälda i Upsala praktfulla tempel och hvilka
allmännast dyrkades, voro Oilrn (Odin), himlens, solens, vishetens och
segrens gud, hvilken upptog i sin sal Valhall dem. hvilka föllo i strid; Tor
(Thor), kraftens och åskans gud, hvilken åkande efter en vagn, dragen af
två bockar, krossade med sin kortskaftade hammare Mjölncr onda jättar och
troll, samt. Frö fKrej). årsväxtens och ymnighetens gud, som rådde öfver
väderleken och årsväxten. Efter dessa gudar hafva dagarne Onsdag,
Thors-dag o< li 1’reilag fått sina namn. Gudarne voro till antaiet utom Odén lä,
gudinnorna lika många. Xiist de nyssnämnda tre gudarne stod Balder.
fronihetcns och oskuldens gud, hvilken till följd af Loke» list dödades, men
hvilken skulle en gång återkomma. Det ondas representanter voro utom
den omnämnde slutligen fängslade Loke. Midgilrdsornwn, Fenrtiulfren
och dödsgudinnan Hel, af hvilken "helvete" i vårt språk fått sitt namn.
I den mästerliga sången "Odalbondcn" har den store svenske skalden
skänkt oss en helgjuten bild af den svenske bonden i forna dagar. De
svenska oclalbömltrna, "de fria männen", egarne af den ärfda jorden, som
aldrig fick ur slägten försäljas, utgjorde den inflytelserikaste
samhällsklassen i landet. Odalbondcn vai oinskränkt herskare på sin gård och 1 sitt bus.
Såsom konungen var prest, domare och krigshöfding för hela folket, så var
bonden detsamma för sitt husfolk och sina trälar. Hans egna nyfödda barns
lif eller död berodde på hans vilja, och straffade ban sin träl till lifvet kunde
lian derför icke åtalas. Han egde rätt att vapen bära, lag stifta och vid ting
vittna, lian hade på tinget talan framför konungens tjensteman, huru
högättad denne än var, och i v Is|ades om jord, gälde bondens ord mer fin konnn-
Fornnordiska vishetsregler af Es. Tegnér.
Odalbonden af E. O. Oefjer.
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
