Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar - Konungen och hans förmyndare af B. v. Beskow - Engelbrekt Engelbrektsson af E. W. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IT is t o rixka anmärkningar.
kraft och allvar, meil trohet och oegennytta, och regerade i samnia anda son»
Magnus l.adulås och Birger Jarl, och kan det med sanning sägas, att den tid
då desse tre regenter styrde riket var den för Sverige lyckligaste under hela
medeltiden, k ett korståg till Finland underlade han sig hela vestra delen
af Kaielcn. Under freden fortsatte han företrädarnes lagstiftningsarbete,
hiill stormännen i tygeln och värnade på ett kraftigt sätt kronans riitt elliot
<!cii katholska kyrkan, hvilket hade till följd att påfven mot honom
utfärdade en bulla. Sedan Birger tillträdt styrelsen, fortfor Torkel Knutson i
inånga år att vara den styrande. Han utvidgade Sveriges gränser genuin
nya eröfringar i Finland och upprätthöll sämjan mellan Birger och dennes
bröder. Desse, som icke vågade angripa konungen, så länge den vise rådgif
våren fans i lifvet, lyckades intala Birger att. Törkcl Kiiiitsson var orsakui
till osämjan. En vinterdag koin konungen till Torkels gån| Lena
inmurande Kungslena) i Vestergötland och liit fängsla sin gamle förmyndare or Ii
välgörare och förde honom på ett skymfligt sätt till Stockholm, hvarest ban
dömdes till döden och halshöggs den 10 Fehr. 1306. Kort derefter togo
hertigarne sin broder Birger lömskt till fånga på Håtuna i Upland och tvingudc
bonom att afstå från två tredjedelar af riket: konungen hämnades lika lömskt
genom att (1818) taga hertigarne till fånga i Nyköping och låta dem hungra
ibjiil i fängelset. Då roste sig folket och Birger måste fly till Danmark
(1318), hvarest ban afled 1351, kort efter det han förnummit att hans 19-årigo
son Magn’in blifvit i Sverige tagen till fånga och afrättad.
Engelbrekt Engelbrektsson af E. W. Lindblad.
Denna sång afsjöngs vid aftäekniiigen af frihetshjelten Engelbrekts
minnesstod i staden Örebro 1865. Tre verser i slutet af sången, hvilka röra
nämnda stod och den vid stödens aftäckande iilliga skarpskyttcrörelsen i
Sverige, äro här utelemnade.
Engelbrekt Engelbrektsson, (148r>—1436), iir cn af vår historias ädlaste
gestalter. Den af "herrarne" inkallade drottning Margareta liade 1897
lyckats genomdrifva en förening af de tre rikena Sverige, Norge och Danmark.
Denna s. k. Kalmarunion visade sig redan i Margaretas tid skadlig för
Sverige och blef det ännu mer under Margaretas efterträdare å thronen. Erik
XIII, den förste af dem, vistades nästan alltid i Danmark och tillsatte
utländska fogdar i Sverige, hvilka började förtrycka allmogen. Fonden öfver
Dalarne och Vestmanland, Jösse Eriksson, var den grymmaste. Dalkarlarne
vände sig då i sin nöd till cn bergsman, Engelbrekt Engelbrektsson, cn
kortväxt, men hjeltemodig, rättskaffens och vältalig man. Han framförde två
gånger böndernas klagomål inför konungen i Danmark, men då
JösseEriks-Kon det oaktadt flck behålla sin tjrnst, grepo dalkarlarne till vapen och vuldo
Engelbrekt till sin höfvidsman 14:14. De tågade söder lit, förjagade
konungens fogdar och bragte allmogen i andra landskap till resning. I’å Vadstena
herredag tvingade Engelbrekt "herrarne" att uppsäga kolningen tro och
lydnad. Engelbrekt valdes till riksföreståndare och delade makten med Karl
Knutsson. Han egde många afundsmän och fiender ibland de höge herrarne
och blef af en bland dessa försåtligt mördad 1436.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
